Att förändra tankarna

Att känna sig som sämsta mamman, sämsta partnern och bara allmänt dålig. Tröttheten är en stor bov i denna ”känna sig usel” känslan men mindre blir den inte av den vetskapen. Det här skall inte bli ett klagoinlägg. Mer bara om hur det kan kännas. Hur tröttheten kan äta upp de positiva tankarna om en själv och hur hård man kan vara emot de egna prestationerna när det kommer till vardagliga ting.

Efter att inte ha sovit en natt på många månader och sedan börja ha bättre nätter mer ofta så kommer en första alldeles bakvänd tanke. Att nu borde jag vara på topp direkt. Nu har jag ju fått sova några nätter och orken borde finnas till allt igen. Men det fungerar inte så. Man måste ge sig själv tiden att samla ihop sig igen och med tiden hitta tillbaka till samma energinivå som man en gång hade. Jag längtar så efter den känslan. Att stiga upp på morgonen först i familjen, gå en promenad i sommarmorgonen och komma hem och fixa frukost. Det är min målbild och pepp när det känns svårt och stiga upp efter sämre nätter eller också efter bättre nätter när det kan känna som att man ät tröttare än vanligt.

Så ja, när tankarna snurrar på i tröttmössans värld har de en tendens att bli negativa. I mitt fall endast mot mig själv. Jag börjar klandra ner på mig och tycker att allt jag gör borde jag göra bättre och jag borde orka mer. Och efter förlossningen i maj och hur kroppen tagit mer tid på sig att återgå till det den brukar så har jag märkt hur negativt jag börjat tänka om mig själv och kroppen. Bara det att hur mina tankar dykt upp när jag sett min spegelbild och hur jag dömt ut mig själv så ofta. Så för några veckor sedan i samband med att jag började pyssla med bullet journal och lagade olika listor över positiva saker och sådant jag uppskattar. Sedan dess bestämde jag mig för att börja (har gjort det under andra perioder i livet och vet det fungerar) säga några positiva peppande ord till mig själv på morgonen och på kvällen. Bara titta i spegeln och säga fina ord. Till en början ville jag bara skratta eller gråta men efter att man gjort det en längre tid så börjar man faktiskt tro på det själv, jag lovar. Att vända på tankarna som varit negativa så länge tar tid men vill man de skall förändras så tror jag verkligen man måste göra det jobbet och efter en tid går det på rutin.

Mitt mål är att bli snällare mot mig själv. Börja se mig själv som jag ser mina nära och kära för jag vet hur mycket bättre allt blir och på något sätt känns det lättare att vända om tankarna då man gjort det förut för som jag skrev så vet jag det fungerar. Utmanar dig att göra samma om du ens lite känner igen dig i att vara för hård mot dig själv. Börja och sluta dagen med fina och uppskattande ord om dig själv och det jag också gör är att både skriva upp saker jag är tacksam för varje dag och även bara gå igenom dem i mitt huvud varje kväll. Det ger perspektiv på saker som i stunden kan kännas tunga och man inser snabbt allt positivt som finns runtomkring en.

Vi alla hanterar trötthet på olika sätt och under Almas första år då vi ej sov en hel natt så hanterade jag det bättre. Men nu andra gången har krafterna varit på minus från början så tror det är därför det varit tyngre med sömnen just och börjar tankarna snurra i negativa banor kring en själv så är det svårt att i tröttheten inse det direkt. Och när man känner sig dålig ännu på det och hur man än gör och inte gör så blir det fel för man vill göra allt så bra man bara kan. Ibland är lagom faktiskt det allra bästa här och nu! <3

Jag är så tacksam över mina flickor och att gå igenom småbarnsåren med mitt livs kärlek har redan svetsat oss samman mer än jag någonsin hade kunnat ana. Att fortfarande vara galet kär i pappan till mina barn och att en sväng till butiken på tumis känns som världens dejt just nu det är jag tacksam över. Tacksam över att vi förstår varandra, förstår att det är tungt att vara trött och att vi aldrig skippar att se varandra. Ibland är det kanske en timme på kvällen i soffan framför en serie, en annan dag somnar båda efter vi hunnit se tio minuter av en film eller ja, men det är livet och att gå igenom alla olika skeden med någon man älskar är så fint. Man växer sig så starka genom prövningar och att ta beslut och nå fram till mål man har enskilt och gemensamt.

Nu skall jag gå och väcka lillan som sover ute och storasyster leker med mormor som är hos oss idag. Något annat jag är ofantlig tacksam över. Min fantastiska mamma och flickornas mormor!<3

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om