Biopremiär & affärsplan

Idag stod biopremiär på programmet. Jag och Hannah har sedan länge tänkt att vi måste hitta på något med Alma och Tim utan småsystrarna och idag fick vi äntligen det att passa och det blev Pettson och findus bio, kinamat och lite pysselshopping. Helt perfekt dag och Alma var så stolt då hon kom hem sedan och fick berätta för lillasyster och pappa om dagens utfärd. Mera sådana utfärder om ni frågar mig, det är verkligen så kul att ibland göra något bara med ena barnet och tror det är otroligt viktigt för alla inblandade. Jim fick egentid med Thea och jag och Alma fick far iväg på tumis. Nästa projekt tror jag blir att åka till simhallen, det har vi ju planerat i snart ett år med Hannah så tror nog vi snart skall få till en sådan utfärd.

Ikväll fick jag äntligen klar min affärsplan och nu är den inskickad till min kontaktperson på Startia så skall vänta på kommentarer och eventuellt ändra något och sedan lägga in ansökan om startpeng. Det är mycket nu kring företaget och utbildningen som drar igång i januari men så roligt. Jag kan dock stundvis få smått panikkänslor i kroppen och tappar tron på mig själv, min förmåga som fotograf och hela alltihopa MEN jag vet det är just därför jag skall göra detta. Det är alltid svårt med förändring och speciellt när det är ett nytt skede i livet som väntar och något jag verkligen brinner för och därför vill jag göra mitt allra bästa. Det kommer med andra ord ske mycket kommande år och även här på hemsidan och bloggen. Jag hoppas verkligen ni vill hänga med på resan och känner mig så glad att jag gav bloggen en till chans. Har senaste dagarna också haft en lättnad i att nu bloggar jag från hjärtat och det må finnas de som ej tycker det är intressant eller bara tråkigt att läsa men skit samma, jag gör detta för att jag älskar det och det är en lycka om någon vill läsa och kommentera.

Dåligt samvete och julfest

Idag insåg jag att jag nog varit hemifrån för lite senaste tiden för känslan att åka hemifrån i förmiddags var fylld med stress. Hatar den känslan. Jag minns i våras när vi spelade in första säsongen av podden och jag hade exakt samma känslan i början då jag inte varit hemifrån längre stunder regelbundet. Känslan försvann dock rätt så snabbt efter några gånger och jag minns exakt samma sak då Alma var ett år och jag började mina praktiker. Tror dom flesta mammor kan känna igen sig i känslan när man är hemma med barnen och skall börja åka hemifrån längre stunder.

Nåja, det jag ville komma fram till var att idag var den känslan tillbaka. Känslan av dåligt samvete och stress. Helt obefogat egentligen för dom har det exakt lika bra med pappa sin hemma så det har absolut inte med det att göra. Är väl bara känslan som man måste acceptera och låta finnas och sedan släppa den och njuta av stunden vad man nu än gör när man är bort hemifrån. Samtidigt gav det mig en viktig tanke i att jag verkligen behöver en stund utanför hemmet ibland och måste prioritera det igen. Det blev så naturligt i samband med poddinspelningarna.

Jag hade i alla fall en jätte fin eftermiddag med bloggjulfest som ordnades i Solf vid Cirkas. Brunch, fina föreläsningar och en fin stämning. Efter det väntade veckohandling. Inget jag skulle orkat med idag men det var bara att bita ihop och göra det. Vi veckohandlar alltid och oftast är det jag som gör det och kör då till Vasa. Jag älskar att strukturera upp veckan och handla allt på en gång och vi har också märkt att det sparar oss pengar och istället för att springa av och ann till butiken så handlar man allt på en och samma gång och samtidigt planerar veckans måltider.

Ikväll lagade vi vårrullar till kvällsmål. Lagade första gången summer rolls för någon månad sedan och dom är så galet goda och går att variera fyllningen oändligt. Lagade en dag till mellanmål då jag hade några rispapper och Alma älskade dem så ikväll var hon glad kan jag lova. Hela familjen gillade dem och idag lagade vi dem med stekt tofu, morot, gurka, purjolök, avocado, risnudlar, svamp, majjonäs och sedan olika såser till. Har ni inte provat att laga hemma så prova, så otroligt gott och dessutom bra mat för barnen också. Thea tyckte det var spännande och åt med god aptit hon med.

Nu skall jag stänga datorn, hälla upp ett glas vin (händer inte ofta när man bor ute på landet och inte har Alko i närheten) och sätta mig ner i soffan med min käre och hoppeligen hitta någon bra film eller serie att kolla på en stund.

Projekt med Yle

Något jag nog inte nämnt i bloggen är att jag för tillfället är med i ett projekt tillsammans med Yle. Ni kan kika in på denna artikel för att läsa lite mer kring just projektet. Oneline serien kommer vad jag vet få ett annat namn men än så länge har vi använt Sjukt perfekt som arbetsnamn. Det var absolut ingen självklarhet att jag skulle våga delta i ett projekt som detta men efter massa funderas så kände jag att jag vill våga, jag vill våga och övervinna mina rädslor. Det är inte lätt och vi har under hösten spelat in vloggar som vi skickat in till Michaela (som är helt fantastisk som ledare för hela projektet) och vi kommer fortsätta ännu en tid och i början av sommarn tror jag det är som ni kommer få ta del av denna serie.

Vi är fem unga kvinnor med olika bakgrunder och livssituation som deltar och jag bara vet detta kommer bli så bra och så viktigt. Norge har gjort en liknande serie och i Sverige håller dom som bäst också på att göra sin egen version.

Jag tror det kommer kännas mer nervöst när det skall visas och allt är klart, just nu förstår jag inte riktigt att mina vloggar skall bli en del av en onlineserie. Sedan känns det också konstigt att inte vara med i själva editeringsprocessen utan bara filma material och sedan får vi se slutresultatet. Men jag är så tacksam att jag vågade och jag hoppas så denna serie kan hjälpa många där ute. Det jag tar upp och delar i mina vloggar är mycket kring mitt val att hoppa av mina sjukskötarstudier, hur det är att vara ung mamma i vårt samhälle, mina år med ätstörningen och annat som tangerar min vardag, mina tankar och mål i livet. Både glädje och tårar, trötthet och peppande ord har jag hunnit filma hittills. Hoppas ni vill följa med på denna resa. Så spännande.

 

Insikter och min tacksamhets rutin

Vilken dag. Kunde inte kännas bättre att veta att i morgon är det fredag. Jag brukar alltid om kvällarna summera dagen och lyfta fram minst tre saker jag är tacksam för och några saker jag vill tänka lite extra på inför morgondagen. Kan va saker vi skall göra, hur jag skall ha bättre tålamod eller egentligen vad som helst. Viktigaste är att samla dagen och gå igenom den lite för att inte grubbla eller gå och sova med känslan av att vara otillräcklig eller bara dålig mamma. Det blir väldigt lätt för mig så annars. Jag sitter som värsta kritikern och kritisera mig själv för allt jag kunde gjort annorlunda eller bättre.

Det finns så många till synes kanske små rutiner som gör så stor skillnad och insikten att dehär är mitt liv, jag måste ta ansvar över hur jag mår och över vart jag vill nå. Ibland vill man ju verkligen bara blunda för det men jag tror verkligen det är viktigt att inse det och på något sätt också känna att det är en gåva i sig. Ingen annan skall få bestämma vilken väg man väljer eller att man faktiskt inte behöver lyssna till rädslan utan istället bara våga. Jag har äntligen fått tillbaka det positiva i den känslan. Som jag nämnde i tidigare inlägg så har hitta tillbaka till en inre styrka som jag på något sätt satt åt sidan de senaste åren. Nu tänker kanske något att vadå? Utåt kan det kanske se ut som inget varit annorlunda men dumildetid, även det en viktig tanke, att inte tro så mycket utan inse att utsidan visar aldrig hela sanningen.

Men just de insikten att nu är det verkligen upp till mig att ta tag i mina egna rutiner, vad som gör att jag mår bra. Det är faktiskt så att mår jag bra så är jag också en så otroligt mycket bättre mamma, partner, vän, företagare och medmänniska. Det är alldeles för lätt att i trötthet lämna bort små saker som får en att må bra, små saker som gör en till den man vill vara. Skall återkomma till lite tankar kring det senare. Ville egentligen bara kika in här ikväll och en liten till sak, jag har bestämt mig att ta mig själv tiden att blogga. Jag ÄLSKAR ju detta. Varför slutade jag? Började räkna tillbaka i tiden och insåg att jag mer eller mindre har bloggat i åtta år. Såklart mer aktivt periodvis och de bloggar jag skrev under första åren var mycket fokus på tillfrisknandet från ätstörningen. Vi får väl se om denna nya kvällsrutin, eller egentligen en gammal rutin som funnits med i perioder av de senaste åtta åren av mitt liv, kan skapa en mer aktiv bloggare i denna tvåbarnsmamma.

Och vet ni? Om 232 dagar blir jag fru Hägert-Backull. Pirrar i hela kroppen av lycka när jag tänker på vårt bröllop.

Att skriva blogginlägg i tankarna

En ekvation som varken går ihop eller stämmer, mitt bloggande. Jag ”skriver” nämligen otaliga inlägg i mins tankar. Ofta när jag kör bil ensam, lyssnar på bra musik och får ide till något. Då ser jag framför mig hur inlägget ser ut med rubrik, bilder och text. Sedan då jag skulle ha möjlighet att öppna datorn och logga in här sent på kvällarna så har inspirationen försvunnit för känns som jag redan skrivit inlägget. Låter kanske helt konstigt men ibland kan jag gå in på min blogg och fundera varför inlägget inte finns publicerat och inser sedan att jag nog inte kommit längre än att ”tanke-skriva” det. Inte lätt detta.

Så nu blir min nya utmaning att försöka skriva mina inlägg på riktigt istället för att vara en tanke-bloggare. Livet just nu innehåller så mycket jag vill skriva om. De senaste dagarna har något i mitt sätt att se på livet ändra eller snarare hittat tillbaka till hur jag var före första året som mamma då vardagen var i princip fri från sömn och har nu senare insett hur mycket spår de satte i mig och hur det fick mig att ändra på så mycket som är jag men där och då nödvändigt för att orka och på något sätt en överlevnadsinstinkt tror jag.

Känner en tacksamhet utan dess like ikväll. Idag har vi fått vara med på Almas första julfest, det kändes stort. Första julfesten som jag fått vara mamman, mamman som sitter i publiken och blir tårögd av att se sin dotter i luciaklänning och ljus i håret. Det var så fint. Plötsligt är jag den mamman men det är jag med stolthet och tacksamhet. Känner också en sådan lugn känsla trots få dagar till julen. Ingen stress alls faktiskt. Flickorna skall få varsin julklapp och den klickade jag hem igår. Sedan får dom lite små saker som nissen hämtar ibland men det kan vara en liten skål med russin, mandariner eller så något lite större som dom verkligen behöver och jag ändå skulle behöva köpa eller fixa. Hur gör ni med julklappar till era barn, nära och kära?

 

Lillajul & sociala medier

Första advent och igår var det lillajul. En lillajul som inte blev alls som först var planerat. Tanken var att vi skulle till Ekenäs men det blev alltså en lillajul hemma i Maxmo. Brukar sällan påverkas negativt av att skrolla på Instagram men detta veckoslut har jag bara kännt mig som en dålig och misslyckad mamma som haft för lite energi och allt jag planerat har liksom gått upp och ner. Någon som känner igen sig? Bästa i såna stunder är att skriva eller prata med en vän som förstår, logga ut från sociala medier och umgås med familjen. Det har jag gjort och efter en bra natts sömn känns allt mycket bättre igen. Igår kväll blev det ändå pysslat ihop en liten Nissedörr till flickornas lycka. Den blev ju inte som alla perfekta dörrar jag sett på sociala medier men det blev bra ändå, flickorna var lyckliga när dom i morse såg att en liten Nisse flyttat in. Viktigast av allt.

Känns också skönt på ett sätt att när man hamnar i cirklar där man bara känner sig som världens sämsta mamma och inget blir som man hade planerat, att då verkligen göra något som vänder på detta. I mitt fall att inte kolla på sociala medier och prata med en vän som förstår. Att ha vänner som bara lyssnar, peppar och ja, förstår känslan. Det är det bästa som finns. Vet ärligt inte vad jag hade gjort utan mina vänner?!

Samtidigt är jag glad att det är ytterst sällan som jag känner någon stress från sociala medier. I regel älskar jag att inspireras och jag jämför sällan eller känner mig i vardagen dålig just av att se någon annans bild. Vet ju själv att verkligheten har många skepnader och man vill dela det som är positivt, peppande, vackert och lite vardagslycka. Det är också det jag inspireras av i vardagen. Att livet sedan inte i alla stunder är som en Instagram bild det är något jag insett jag själv bär ett ansvar att förstå och också lära mig att automatiskt tänka på i vardagen och i det informationsflöde vi lever i. Något jag verkligen vill lära mina flickor. Det gör livet så mycket lättare om ni frågar mig.

Hur påverkas du av sociala medier?

Vinn ett magiskt julpaket med produkter från Dermosil

– Inlägget är i samarbete med Dermosil.fi

Just nu har vi en tävling på min min och Carros podcasts Instagram @alltvimastetalaom i samarbete med Dermosil. En helt magisk tävling där ni nu kan vinna ett stort julpaket med produkter till ett värde av ca. 200€. Produkter som du kan ge i gåva eller njuta av själv i juletider. För att delta i tävlingen klicka in er på vår Instagram där ni kan läsa tävlingsreglerna.

Hos Dermosil är julen i full gång och webbshoppen är fylld till bredden med härliga julklappar för alla! Produkter som skämmer bort hud och hår, vacker makeup och massa underbara dofter.

En av mina favoriter från julprodukterna måste nog vara adventskalendern. Första året jag har en kalender som denna och hur spännande att varje dag i december få öppna en ny lucka med en liten present. Har du förresten lyssnat på veckans avsnitt av podden?

Vi talar mer om missfall

Allt vi måste tala om görs i samarbete med Mumin Baby blöjor & denna vecka även Dermosil.fi 

I veckans avsnitt av min och Carros podcast Allt vi måste tala om tar vi upp missfall. Ett ämne som vi redan från start känt att vi vill göra ett avsnitt om men eftersom vi inte själv har egna erfarenheter av just missfall så kändes det viktigt att vi skulle ha med oss en gäst i avsnittet som varit med om det och vi hade lyckan att få åka till Petsmo och spela in avsnittet med Theresia Lundvik. I avsnittet diskuterar vi allmänt om missfall men också om missfallsrädsla och så berättar Theresia om sina upplevelser.

Julfunderingar en söndag kväll

Söndag kväll. Jag har suttit framför datorn sedan flickorna somnade vid halv åtta och fixat med podden, bilder och en film till veckans avsnitt som är ett samarbete med Mumin Baby som vanligt men även Dermosil. Veckoslutet gick alldeles för snabbt än en gång och skulle bara vilja ha fredag i morgon igen för att få spendera tid tillsammans hela familjen.

Idag hoppade vi i bilen och körde till Vasa och gick i stan på julöppning, var på cafe och lekte i parken. Ikväll fick julgranen komma fram och nu står den pyntad i vardagsrummet och sprider vardagslycka. Dom som känner mig vet att jag ÄLSKAR julen. Mest stämningen, känslan och bara alla tända ljus. Stressen kring både maten, paketen och liknande det känns inte alls viktigt. Det som känns viktigast är att vi ger flickorna en lugn jul hemma, enstaka paket som de verkligen behöver, god mat, dans och glädje. För två år sedan blev Alma sjuk dagen före jul och våra julplaner för det året fick ställas in men den julen blev så fin ändå. Trots att hon hade hög feber från och till så var vi tillsammans, min mamma var hos oss och vi åt den mat vi hade hemma, drack glögg, vilade, såg på filmer och tog vara på stunden tillsammans. Det var julen då jag var gravid med Thea och det är verkligen en speciell känsla att få vara gravid under julen, Samma sak kände jag med Alma i magen. Den julen gick jag faktiskt in i vecka 13 vid julen så det kändes extra speciellt och vi hade vårt ultraljud i mellandagarna. Tiden alltså, sitter här och blir så varm i hjärtat. Så tacksam.

Men för att inte snöa in allt för mycket i julfunderingar så skall jag nu stänga datorn, hoppa i säng och lyssna på en bra podd, ikväll blir det Framgångspodden. Bästa podden som jag följt nästan sedan start. Har ni inte lyssnat, lyssna!

Flickornas mommo

Ikväll har jag känt en enorm tacksamhet. Tacksamhet över mina flickor och mina flickors mommo, min mamma. Som jag nog skrivit under flera tillfällen så är jag en människa som ofta stannar upp i vardagen och kan få riktiga rus av tacksamhet. Under senaste åren då jag varit otroligt trött periodvis så har stunderna blivit extra värdefulla och som mina stunder att ladda ny energi, motivation och kärlek. Ikväll var en sådan stund. Vi hade suttit i soffan med flickorna och lyssnat på min mamma som var med i Radio Vega i ett program om psykisk ohälsa och hur det är att vara anhörig. En lugn nattning och efter att Alma somnat så somnade Thea i min famn efter en stund.

Tacksamheten i att stunder som denna kväll ger mig så mycket styrka. Jag är så tacksam också över den tid som min mamma ger mina flickor. Hennes närvaro med dem betyder så otroligt mycket. Relationen mellan mig och mamma har också vuxit så mycket sedan jag blev mamma. Det är en ny fas i livet och då jag blev gravid med Alma och mamma bodde i södra Finland hade jag inte en tanke på att vi skulle få ha henne så nära i vår vardag och att hon valt att spendera tid i Österbotten och ta vara på stunderna med oss är så fint. Att vi har någon som kan avlasta i vardagen men också att hon finns här vid högtider och firar med oss. Flickorna har en så fin och nära relation med sin mommo och det är en av de finaste gåvorna.

Inser nu att det blir ett till tacksamhetsinlägg men så får det vara. Känns så roligt att vara tillbaka på min blogg igen och vi har stora planer för hur hemsidan och bloggen skall förnyas i juletid och mycket nytt som väntar. Men nu skall jag sova. Gäller att passa på medan det är tyst och lugnt i huset, men först en podd. Min kvällsrutin.