Vattenlek och sommarutflykt

– Inlägget är i samarbete med Jollyroom.fi

Uv-kläder, något jag inte hade en tanke på att det ens fanns fören jag fick barn. När jag själv var liten minns jag bara att mamma alltid hade tunna bomullskläder som jag fick dra på mig på stranden eller hemma på gården då vi var ute i solen för att inte jag skulle bränna mig. Det var just det jag också hade på Alma i början men märkte ju rätt så snabbt att de blev våta av vattenlekar och då köpte vi hennes första uv-kläder. Vi var i Umeå på semester faktiskt och gick in på första bästa butik och köpte.

Förra veckan skrev jag ett inlägg om massa fina saker från Jollyroom och i samma paket fick flickorna även hem varsin uv-dräkt och en uv-hatt. Flickornas fina uv-kläder kommer från Petit Chéries kollektion Atelier och de har förutom uv-kläder också utekläder , ryggväskor och simkläder.

Alma som älskar både lila och rosa fick vara med och välja vilken hon ville ha och det fick bli denna rosa uv-dräkt med fågelmönster och fina detaljer vid axlarna. Till dräkten fick hon den rosa tillhörande hatten.

Thea fick en marinblå uv-dräkt med ananasmönster och en marinblå hatt till.

Uv-dräkterna är så smidiga att klä på och även att klä av trots att dom är våta. Materialet känns så lätt och skönt och dom blir inte alls kalla på samma sätt fast som är i vattnet eller leker med vatten på gården. Hattarna gillar jag verkligen då de ger så bra skydd, speciellt om man är ute då solen lyser mitt på dagen. För det är ju svårt att hålla dem i skuggan alltid och trots att jag försöker att vi håller oss i skuggan eller inomhus mitt på dagen om det är gassande sol så blir det ju inte alltid så och då är dessa dräkter och hattar så extra bra. Jag gillar också att armar och ben får så bra skydd och att hatten skyddat nacken så bra! Petit Chérie Atelier uv-kläderna har en solskyddsfaktor på hela 50+ och dragkedjan sitter smidigt på ryggen.

Här om dagen då vi var på utflykt till Kimo Bruk så fick även uv-kläderna följa med då vi var påväg och simma efteråt. Vi insåg än en gång att med små barn krävs inte så mycket för en lyckad dag med program. För tillfället föredrar jag just utflykter som denna. Lugna ställen, picknick och att få vara tillsammans. Så tips, bor ni i Österbotten och vill åka på utflykt någon dag.

Såg dessutom att dom har bra rea på just Petit Chérie Atelier . Färkerna på hel den kollektionen tilltalar verkligen mig och jag gillar de fina pastelliga och på något sätt mjuka nyanser men ändå så färggranna och glada. Skulle vara roligt att prova deras utekläder då jag tycker kvalitén på uv-kläderna känns så bra! Någon av er som haft utekläder från Petit Cheries kollektion Atelier och vad tyckte ni?

Vår syskonvagn – Petit Chérie Excellence Double

Vi har fått så många kommentarer kring vår vagn och alla av dem positiva. Jag älskar vår vagn, verkligen! Vi hade ju en Emmaljunga dubbel viking från att Thea föddes tills vi sålde den i vintras. Äskade även den (om man nu ens kan älska en vagn haha) men det var en period då Alma inte alls ville sitta i vagnen, hon slutade sova på dagarna och ja, vagnen tog för mycket utrymme i vår tambur då vi ändå var tvungna att ha en enkelvagn för att kunna använda de gånger som bara en av barnen behövde sitta eller Thea sova. Så vi sålde den och vi sålde även vår ÄLSKADE (mycket kärleksförklaringar till vagnar nu men jag är vagngalen haha) Brio Smile till våra vänner som snart skall få sitt första barn.

Det råkade sig så galet bra mitt i alla vagnsäljarsvängar att Carros vän skulle sälja en syskonvagn, en Petit Chérie Excellence Double. Jag hade läst så mycket bra om den och även om både jag och Jim varit tveksamma innan till just syskonvagnar där barnen sitter på längden och inte på bredden brevid varandra så kändes denna bara som så otroligt bra då man lätt kan växla mellan att ha den som syskonvagn och som enkelvagn. Och väldigt snabbt insåg vi att denna vagn var alldeles perfekt för oss. Den känns verkligen som bra kvalité även om priset på den inte ens går att jämföras med de flesta syskonvagnarna som t.ex. just Emmaljungas.

Den är smidig att använda både i stan och på landet. Lätt att styra och till och med med båda barnen i vagnen så kär den hur bra som helst på mindre vägar och stigar. Vi har alltid Thea att sitta längre fram så vikten fördelas bättre och då är det verkligen inga problem att till och med styra vagnen på bättre vägar med en hand.

Sittdelarna går smidigt att göras om till liggdelar vilket jag tycker är toppen så behöver man inte så många olika delar som tar plats hemma. Och man kan ha sittdelarna både så att barnen tittar framåt och mot en själv, det finns oändligt med möjligheter hur man har dem och det går till och med att ha båda i liggläge samtidigt. Nu sover ju inte Alma mer på dagarna men skulle hon göra det hade detta varit så smidigt.

Så jag rekommenderar verkligen denna vagn! Behöver man en smidig, lätt och stabil vagn som går att användas som både syskon och enkelvagn och man vill ej heller sätta tusenlappar på en vagn, då är det denna ni skall spana in!

Tillbaka på ruta ett?

Idag packade vi oss hela familjen i bilen och åkte mot Vasa. Jag hade en nyföddfotografering i ”hemma hos” anda om man kan kalla en fotografering det. En nyföddfotografering var vi förevigade stunden tillsammans med den nyblivna familjen, så otroligt fina och känslofyllda bilder blev det. Medan jag var och jobbade hade Jim och flickorna skoj i parken.

En lunch på Kokokana i Vasa och lek i en av våra gamla parker. Det känns så overkligt att vi varit stadsbor och tiden då vi hängde i olika parker varje dag känns så avlägsen, samtidigt kan jag längta tillbaka till det för jag saknar Vasa stundvis. Vasa är en så otroligt fin stad som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Vi talar ofta med Jim om att sedan då vi är gamla skall vi bo i en fin lägenhet i Vasa och ha nära till allt.

Annars har det varit en dag då känslorna och orken kring amningsavslutet varit jobbigare. Och det slog mig, det slår mig snabbare nuförtiden denna samma mening. Är vi tillbaka på ruta ett nu? Och nej det är vi inte, vem har ens kommit på dessa rutor?! Nä men det är samma med så mycket. Här om dagen så flyttade vi in Almas säng i vårt sovrum då hon sovit oroligare en period nu. Det visade sig vara helt rätt beslut för nu har hon sovit hur bra som helst med sin säng brevid vår. Men även där så ploppade meningen ”är vi tillbaka på ruta ett” i mina tankar. Jag tror det är just eftersom vi matas med alla mönster som man borde följa, rutiner man borde skapa enligt någon metod från en viss ålder. Allt skall gå enligt något visst mönster och annars får man en känsla av att man är dålig mamma. Det är så sorgligt när man börjar tänka med efter kring just det för hur ofta känner man inte sig som en dålig mamma? Eller är jag ensam? Alla gånger man trott att NU har vi hittat ett sätt som fungerar och direkt man yttrar det för någon så Nähe dit for den ”rutinen”.

Det positiva i detta är dock att om man kan börja märka på sig själv då man hamnar i dessa tankebanor där man klandrar ner på sig själv och tror man är en dålig mamma för att man t.ex. får ta några steg tillbaka i rutinerna när det kommer till sömnen, amningsavslut, potträning och ja allt vad man nu kan handla om.

Så med det skrivet. Nej vi är inte tillbaka på ruta ett. Två steg fram, ett lite tillbaka och så tre fram igen. Lite som vi alltid sade i min resa att bli frisk från ätstörningen. Vägen kan aldrig vara spikrak framåt eller oftast är den ju ej det i alla fall. Så länge man kan följa och lita på magkänslan så tror i alla fall jag man hamnar rätt och magkänslan är något man som mamma ofta har väldigt bra när det kommer till ens barn. Våga följa hjärtat och magkänslan alla fantastiska föräldrar och icke föräldrar där ute! <3

”Oi vad din mage blivit rund, nu har du nog ätit mycket gott hos fammo”

Det här med att kommentera andras kroppar. Nej, det är aldrig okej! ”Oi vad din mage blivit rund, nu har du nog ätit mycket gott hos fammo”. Den meningen fick jag höra en gång av en bekant när jag var i lågstadieålder. En mening som etsade sig fast och som förstörde helt ofattbart mycket för mig. Hon klappade mig dessutom på magen när hon sade det.

Min historia som ätstörd är något jag inte reflekterar över så ofta mer. Det har dock hänt sig på senaste tiden att det dykt upp situationer där jag bara hajat till och börjat tänka efter. Vad tror en del människor att man kan säga? Vad är okej att tala framför barn om? Min åsikt är att kommentarer om andras kroppar bör alltid undvikas. Det spelar liksom inte någon roll om det handlar om en kommentar som tyder på att man är rund eller smal, lika illa kan den göra ändå.

Som kommentaren jag fick. Den var bara en av oändligt många jag fick höra under slutet av lågstadiet och början av högstadiet. Jag som alltid hade varit smal hade plötsligt fått former och min kropp hade snabbt börjat ändra. Jag hade också börjat må dåligt och i dessa tider tog många sig friheten att kommentera och på något ”roligt” sätt lite skoja om att jag var den klumpiga osv. Hur kan man ens skoja om något sådant? Detta är något jag först nu börjat fundera mera på när jag fått egna döttrar.

Tiden då jag var fjorton år och ätstörningen började spira inom mig, en tid då jag kände mig otroligt ful, äcklig, klumpig, oattraktiv och bara fel. Dålig på det mesta i livet och var jag än befann mig kände jag mig i vägen och ful. Det är hårda ord men det är sanningen och mina tankar går ofta i hur jag skall kunna rusta mina flickor för att klara av andra som tar sig friheten att kommentera. Redan nu kan en del saker vuxna yttrar sig till dem uppröra mig och jag vet att kommer någon kommentera deras kroppar, mat eller liknande så kommer jag inte vara den osm bara lyssnar utan jag kommer säga ifrån. Det är inte okej!

Känslan av att känna som jag kände tror jag, eller nej jag vet, att så många känner igen. Till en viss del är det väl känslor man går igenom i tonåren men att känna sig fel i allt, ful överallt och obekväm i sig själv det är vidrigt. Att det för mig banade ut i en svår ätstörning var nog mitt sätt att ropa på hjälp, mitt sätt att hantera det inre kaoset, ångesten och paniken inom mig just kring hur jag bara kände mig konstant otillräcklig.

Om några veckor så kommer ett avsnitt av min och Carros podd Allt vi måste tala om där jag berättar min historia med ätstörningen. Det är en berättelse om hur ätstörningsspöket kom och förstörde mitt och min familjs liv men också om hur mycket jag lärt mig, hur mycket jag vuxit igenom det och hur det faktiskt kan sluta lyckligt! Det går att bli helt frisk och ri från en ätstörning och det är ett budskap jag tänker jobba på att alla som kämpar där ute skall förstå! Det går och du är aldrig ensam! <3

Den känslomässiga bergochdalbanan

När känslorna pendlar av och ann. Ena stunden känns allt så lätt och rätt och nästa sekund känner jag mig självisk och bara vilsen. Känslorna kan med andra ord vara ett enda virrvarr när det kommer till att avsluta amningen. Det som gör mig ändå lugn i grund och botten är att jag är redo och märker även just nu att Thea inte bryr sig desto mer i amningen under dagarna och det är nattätandet som varit vårt problem. Precis som med Alma så verkar det vara så att vi måste avsluta amningen före hela nätter av sömn kan ens bli möjligt. Men det är ändå känslomässigt tungt.

På något sätt hade jag lättare förra gången då jag visste att vi ville börja försöka få ett syskon och kände så starkt att min kropp måste få fokusera helt på det och då blev det lättare med känslorna. Svårt att förklara. Känslor är svårt att ibland förklara och speciellt då de pendlar av och ann.

Under lördagen då jag var borta hela dagen på bröllopsfotografering så kom känslan av att nu är jag redo och det hade gått så bra hemma och Thea äter också mycket bättre mat då vi inte ammat så det bara infann sig känslan jag väntat på före jag har känt att vi skall ta itu med projekt sluta amma. Mina erfarenheter av försök att sluta talar så tydligt för att förstå då man känner sig redo så då går det, så har det varit för mig. Det har gått över förväntan senaste dagarna och nu är vi inne på fjärde dagen utan att amma. En gång på morgonen och en gång på kvällen har vi ännu ammat och skall ta bort även en av dem inom kort. Hela våren har detta funnits i mitt undermedvetna att inom kort är vår amningsresa för denna gång slut och det känns som en liten sorg, en sorg som är fylld av lycka och tacksamhet. Jag har också fått fundera en hel del kring mina två amningsresor då vi spelat in vår podd och även spelat in avsnitt kring just amning. Ni kommer kunna lyssna på de avsnittet (del 1 och del 2) och där tar vi upp så mycket mer än bara amning så hoppas ni vill lyssna på dem!

Igår när jag satt mig ner efter några tårar fallit av tacksamhet då vi ammat på morgonen så insåg jag en sak. Jag är tacksam att jag lärde känna Carro och hela denna resa med podden som vi gjort och gör. Carro har varit en så fin och trygg amningsförebild för mig trots att hon kom in i mitt liv nu under slutet av denna amningsresa. Hennes trygghet i amningen, lugnet och bara att få diskutera detta ämne har gett mig ett lugn. Ett lugn och trygghet i att min och Theas amning är bara vår. Det är något vi väljer att avsluta när vi känner och andras åsikter och förväntningar skall inte få påverka hur vi gör. För amningen är något mellan oss. Nu sitter jag här med tårar i ögonen men jag är bara ett känslovirrvarr nu. Tacksam och redo. Ser dock redan med lycka i kroppen fram emot att få amma ett tredje barn i framtiden. Min dröm att få bli trebarnsmamma en dag! <3

Andra dagen i juli

Första semesterdagen med pappan i huset hemma och efter att jag hunnit jobba lite under förmiddagen och Thea sovit sin dagsömn ute i vagnen så hoppade vi i bilen och styrde kosan mot Kimo Bruk. Jag har en kommande fotografering där så ville åka och kolla lite hur det såg ut och lite var man kunde fotografera.

Och mina vänner, kan bara konstatera att för tillfället är det dessa små utflykter med picknick till ett lugnt ställe som är guld! Väljer detta framom alla långa resor just nu. Fint väder, kaffe, god picknick, sandlåda, gungor… ja ni som förstår ni förstår! 😉

Så det blev en väldigt lyckad eftermiddag och bästa betyget måste nog vara när både föräldrar och barn är glada i bilen på väg hemåt! Det behöver inte vara så komplicerat eller dyrt för att man skall ha en underbar semester. Denna sommar kommer vara just sådan. Små korta utflykter som passar barnen och god picknick eller café/restaurang besök.

?Nu sover båda barnen och jag har bänkat mig framför fotojobb. Vi är nu tredje dagen här hemma utan att amma under dagarna och det har varit och är en känslomässig bergochdalbana för mig. Men mer om det när vi landat mer i detta med att sluta amma. Det känns ändå rätt för båda just nu och det är det viktigaste. <3

Wendla 1 år

I maj åkte jag hem till Wendla och hennes föräldrar för att fotografera ettårsfoton ute i kvällssolen. Första gången jag fotade denna lilla solstråle var hon ännu inne i magen. Hade även lyckan att få föreviga denna fina familj då Wendla var bara någon vecka gammal. Då var jag och Thea (som endast är född en vecka innan) hemma hos dem och hade en nyföddfotografering. I augusti skall jag föreviga Josefina och Alexanders bröllopsdag. Det är just detta, att få följa familjer på deras resa och föreviga de magiska stunderna så att de senare i livet kan titta på bilderna och på ett lite magiskt sätt vara tillbaka i stunden, minnas och känna hur det var. Detta är lyckan i mitt jobb!

semesterlycka och Österbottenbrickan

Idag har Jim sin sista arbetsdag före tre veckor semester väntar. LYCKA! jag kommer ju visserligen ha en del fotojobb kommande veckor men det är ändå en enorm lycka att få honom hemma och jag är också så glad att han kommer få spendera värdefull tid med flickorna då jag är och jobbar. Det är så fint att se hur deras relationer stärks av att just jag åker hemifrån emellanåt och de får hitta på saker tillsammans.

Denna sommar har vi faktiskt inte desto mer planer än att förrådet som Jim (med nära och käras hjälp) byggt i vår skall få sig ett tak och målas, jag har mina fotojobb och sedan skall vi nog ta dagen som den kommer. Ett roligt tapetseringsprojekt skall vi hoppeligen hinna med tillsammans med Carro och en hel del annat fixas här hemma. Små utflykter, strandhäng och så hoppas jag att vi skall elda badtunnan några gånger och hinna njuta av sommarkvällarna på vår terrass!

Bilderna i inlägget har inte direkt någon koppling till det jag skriver om annat än att jag bara var tvungen att visa er några av de bilder jag tagit på Österbottenbrickorna . Det var för några veckor sedan som Anna på Aveo tog kontakt med mig och undrade om jag ville fota brickorna och det ville jag såklart. Ser fram emot att göra många roliga projekt ännu tillsammans med Anna, hon är verkligen en så enormt driven kvinna som kan detta med företagande och jag har så mycket jag vill lära mig men så tacksam jag fått kontakt med henne! Dessa underbara brickor kan ni bland annat köpa på Aveo så kika in där!

?Vad har ni för sommarplaner? 😀

VINN en månadsförbrukning av Muumin baby blöjor

Muumin Baby är ju vår huvudsponsor för säsong ett av vår podd Allt vi måste tala om, så i samband med avsnittet som släpptes igår (Babybubblan är inte alltid rosa) har vi nu en tävling i samarbete med Muumin Baby där du kan vinna en hel månadsförbrukning av Muumin blöjor! Ja ni läste rätt, EN HEL MÅNADSFÖRBRUKNING med blöjor! Som småbarnsförälder är ju detta vardagslyx på hög nivå att vinna en sådan tävling kan jag säga!

För att delta skall ni gå in på vår Instagram @alltvimastetalaom och för att komma direkt till tävlingsbilden klicka HÄR.

Responsen

Responsen på dagens avsnitt av vår podd ’Allt vi måste tala om’ har varit helt fantastisk! Vi hade våra tankar om att detta avsnitt verkligen skulle beröra många och att det vi berättade skulle ge igenkänning hos så många mammor där ute. Alla DM på Instagram, meddelanden och kommentarer, ni anar inte hur mycket det betyder för oss att ni skriver och tar kontakt med oss. Det ger oss så mycket pepp att fortsätta ge vår tid och kärlek i detta projekt. För tidskrävande är det men just i stunder som dessa känns det så oerhört meningsfullt och värt varenda sekund av det! TACK till alla er som lyssnar, kommenterar och hör av er, NI är fantastiska allihopa! Utan er skulle vi inte satsa som vi gör och vara så peppade inför nästa säsong!