Att inte räcka till


Jag har otaliga gånger nu loggat in här för att skriva ett inlägg. Kommit halvvägs och sedan fallit in i någon ond spiral av prestationsångest och bara lämnat inläggen i utkastet. De senaste veckorna har varit rätt tunga och av olika anledningar. Senaste veckan har vi också haft förkylning i huset och Alma hade hög feber några dagar men nu är vi äntligen alla friska och det känns som energin börjar återvända.


Men för att lite gå in på hur saker och ting varit. Det är så ologiskt för mig på ett sätt att jag känt mer ångest och fram för allt haft en känsla av att inte räcka till och bara vara dålig mamma, dålig partner och dålig vän. Min ork har bara funnits till det som måste göras och med sämre nätter igen så rasade allt lite inom mig. Det är en fruktansvärd känsla att känna sig otillräcklig och dålig. Har ändå än en gång insett att ibland känns det så och det är helt okej, huvudsaken man kan försöka vända de banorna som gör att man mår sämre och det som framkallar ångest. Prestationsångesten trodde jag hade gett med sig till stor del men det hör väl också ihop med känslan att inte räcka till antar jag.

Det har varit mycket hemmadagar nu då vi varit förkylda men äntligen är alla friska och vi har varit mer ute igen och ser så framemot denna vecka som börjat och att spendera dagarna med vänner och umgås med flickornas mommo som äntligen är hemma igen efter många veckor i Italien.

Mina 10 favoriter från Dermosil

– Inlägget är i samarbete med Dermosil.fi

Förutom vår huvudsponsor så har vi även med oss Dermosil i veckans avsnitt av podden (lyssna på avsnittet HÄR ). Inför detta samarbete fick jag och Carro välja ut våra tio favoriter ur Dermosils hela sortiment och det var inte lätt. Jag satt en hel kväll och kollade igenom alla deras produkter. Jag har sedan tidigare flera favoriter bland alla deras produkter men valde denna gång ut tio nya produkter jag velat testa och som jag tror kunde bli mina nya favoriter. Produkterna jag valde ut följer ett tema insåg jag sedan och det är att produkterna är Ecocertifierade.

Jag fokuserade alltså på hudvårdsprodukter som är Ecocertifierade och även deras rengöringsmedel även de är märkta med ECOCERT.

Carro valde att fokusera mer på smink och ansiktsprodukter + ett kosttillskott vid PMS. Kolla in hennes favoriter HÄR .

Mina tio favoriter från Dermosil.fi

1. Badrumsrengöringsmedel – Ecocert detergent-certifierade Dermosil Badrumsrengöringsmedel består av naturliga och bionedbrytbara ämnen som tar bort smuts samt kalk- och tvålrester från handfat, dusch och kakel.

2. Fönsterrengöringsmedel – Effektivt, miljövänligt och bionedbrytbart ECOCERT-certifierat Fönsterrengöringsmedel rengör fönsterrutor och speglar. Passar för både daglig rengöring och för grundligare fönstertvätt.

3. Universalrengöring, refill – Universalrengöring refill innehåller ett koncentrat som bildar rengöringsmedel när det blandas med vatten. Med hjälp av refillpatronerna kan man alltså återanvända flaskan med Living Universalrengöring och spara på miljön!

4. Badrumsrengöringsmedel, refill – Badrumsrengöringsmedel refill innehåller ett koncentrat som förvandlas till rengöringsspray när det blandas med vatten. Med hjälp av refillpatronerna kan man alltså återanvända Living badrumsrengöringsflaskan och spara på miljön!

5. Köksrengöring – Köksrengöring är en ECOCERT-certifierad rengöringsprodukt som snabbt och effektivt rengör ytorna i köket. Den effektiva sprayen passar perfekt för att avlägsna fett och matrester från spis och arbetsytor.

6. Universalrengöring – Universalrengöring är ECOCERT-certifierad och passar för rengöring av ytor i hemmet. Sprayen avlägsnar snabbt och enkelt stänk, fingeravtryck och andra fläckar från till exempel dörrar och bordsytor.

7. Färgkorrigerande Concealer – Dermosil Färgkorrigerande Concealer är en räddare i nöden för hy som lätt blir röd i vinterkylan. Den gröna nyansen neutraliserar exempelvis röda hudområden runt näsvingarna, i yttre ögonvrån samt nippor och synliga blodkärl.

8. Nature Hudvårdsset för ansiktet – Dermosil Nature Hudvårdsset för ansiktet ger naturlig skönhet! Setet består av vegansk kosmetik, här hittar du allt du behöver för dina dagliga hudvårdsrutiner. Produktsetet innehåller: Nature Ansiktspeeling, Ecocert organic (3635), Nature Ansiktsvatten Neroli, Ecocert organic (3598), Ansiktsserum Ljung, Ecocert organic (3869), Nature Ansiktscrème Ljung, Ecocert organic (3868) och Nature Ögoncrème, Ecocert organic (3636).

9. Nature Tvättgel Björksav – Dermosil Nature Tvättgel Björksav löddrar mjukt och återfuktar och vårdar huden samtidigt som den tvättar rent.

För att vinna mina eller Carros favoriter gå in på vår Instagram för att delta i tävlingen.

Så trendigt med nedstämdhet, förlossningsdepression och ångest?

Allt vi måste tala om görs i samarbete med Mumin Baby blöjor & denna vecka även Dermosil.fi

Veckans avsnitt är ännu ett ärligt och öppet samtal om ämnen vi känner att vi måste tala mer om. I första sösongen av podden hade vi ett avsnitt som egentligen lite hänger ihop med detta (Babybubblan är inte bara rosa ) eller vi kände att vi i andra säsongen lite ville fortsätta diskussionen och lyfta förlossningsdepression, nedstämdhet och ångest. Våra egna erfarenheter och upplevelser helt enkelt. Tankar kring dessa ämnen och vi tar även upp fördomar som vi upplever att fortfarande finns i vårt samhälle.

Det är helt enkelt ett samtal två vänner emellan och tror vi glömde bort att vi spelade in stundvis. Carro delar med sig av sina erfarenheter med förlossningsdepression och jag berättar om min relation till ångest och hur min resa har varit före ätstörningen med nedstämdhet och hur jag upplever ångesten.

Ett viktigt avsnitt som vi hoppas kan ge lite extra styrka, hopp, igenkänning och förståelse. Kommentera gärna om tankar och funderingar kring ämnena i dagens avsnitt av podden.

Kika in på vår Instagram för att kolla in en tävling vi just nu har i samarbete med Dermosil. Fina vinster kan jag lova så klicka er in för att läsa mer om hur du gör för att delta i tävlingen.

Äntligen kör vi igång en andra säsong av Allt vi måste tala om!

– Allt vi måste tala om görs i samarbete med Muumin Baby Blöjor och Lunette

Nu är vi äntligen igång med andra säsongen av podden och som vi väntat på att igen få börja dela med oss av allt vi jobbat med under senaste månader. Nu kommer ni under de tio kommande veckorna få ett nytt avsnitt av podden varje onsdag och vi är så peppade så ni anar inte och hoppas ni också är det.

I säsongens första avsnitt så går vi rakt på ett av de ämnena som vi känner att måste talas mer om och det är sex. Närmare bestämt hur allt kring sex förändras då man blir gravid och får barn, hur det kan vara efter en förlossning och mycket mer. Vi hade lyckan att ha med en av mina fina vänner i avsnittet som vår gäst och det är Malin Wiik-Norrman som är barnmorska och sexualrådgivare. Om det finns någon att ta med som sakkunnig i denna diskussion så är det verkligen just Malin. Jag och Carro har verkligen varit aningen nervösa över detta avsnitt men känner att det ändå känns som ett viktigt ämne att ta upp och något som det knappt talas om. Jag talar eller skriver inte öppet om just sex och därför var det verkligen något som kändes aningen svårt först men det tog inte länge före vi nästan glömde bort att mikrofonen fanns på bordet och Malin fick allt att kännas så naturligt och bara lätt att tala om. Stort TACK till Malin för att du ställde upp och kan redan nu lova att ni kommer få höra mer av Malin i ett avsnitt längre fram.

I veckans avsnitt har vi förutom vår huvudsponsor Muumin Baby Blöjor även med oss Lunette och det är vi så otroligt glada över. Just menskopp är något jag länge funderat på och velat prova men inte vågat. Låter kanske konstigt att inte våga men ja, vet inte varför jag känt egentligen. Men nu mina vänner nu skall även jag testa och ni kan höra mer om våra funderingar och upplevelser med Lunettes menskoppar i podden. Använder du menskopp? Vad är dina erfarenheter och tankar? Jag tycker ofta att antingen så har de som jag talat med och so har testat antingen ÄLSKAT den eller så det motsatta. Nu får vi se vad jag svarar på den frågan om några månader. Återkommer.

En hemmadag

Idag har vi en hemmadag och det behövs. Det har varit mycket senaste veckan och kommer fortsätta så framöver. Egentligen älskar jag att ha planer genom veckan men igår och idag har jag känt mig otroligt trött så detta var vad som behövdes. Nästa vecka väntar en resa till Ekenäs och det ser vi så troligt mycket fram emot. Sist vi var i min kära hemstad var i juni (!!!) och då gifte sig pappa och Karin. Så nu saknar vi alla där hemma och Alma pratar ofta om moffa, Kain, Lias, Singet och gammelmommo. Mommo saknar vi också mycket (min mamma alltså). Hon har varit många veckor nu i Italien och det börjar verkligen kännas tomt utan henne här i Österbotten.

Inatt satt jag upp och redigerade en ettårsfotografering och klippte ett poddavsnitt. Avsnittet med Sara Rasmus som gäst och vi diskuterar det dåliga samvetet och pressen att b”bli någonting” när man är mitt uppe i att vara mamma till sina barn. Ett så otroligt bra avsnitt. Avsnittet kommer släppas i oktober så då får ni lyssna på det men redan nästa onsdag, 3.10, kommer första avsnittet! Är ni taggade?

Ett poddavsnitt om ångest, förlossningsdepression och nedstämdhet

Idag har jag och Carro fått mycket gjort. Efter lunch hoppade jag i bilen och körde till Jeppis. Vi hann med med en hel massa produktfotografering för podden, spela in ett avsnitt och så avslutade vi dagen med att gå ut och äta. Så roligt att hinna umgås utanför poddandet också ibland. Idag spelade vi in ett avsnitt om nedstämdhet, förlossningsdepression och ångest. Ett öppet och ärligt samtal om våra egna erfarenheter och tankar kring dessa viktiga ämnen som vi måste tala mer om.

Alltid lika roligt att komma hem till Carro och hennes familj. Känns alltid så fint att få hälsa på en annan familjs vardag och jag känner sådan lättnad att få ha lyckan att ha vänner med barn i samma åldrar och som går igenom samma skede i livet. Det är så värdefullt. Carro har get mig så mycket pepp och styrka när det kommer till att vara både mamma och saker som rör företagande och ja, så tacksam över vår vänskap.

Nu är det mindre än två veckor tills andra säsongen av podden drar igång och jag hoppas så ni är lika taggade som vi. Kom också ihåg att alla första säsongens avsnitt finns fortfarande kvar att lyssna på. Ni hittar alla avsnitt på Soundcloud och där poddar finns.

Vardagen hemma med barnen & med företaget

Hur ser vardagen ut med hemma hos oss just nu? Jag är ju hemma med flickorna och är vårdledig. Alma fyllde ju tre år i juli och Thea blev ett år i maj. För någon vecka sedan började Alma i dagklubben i Vörå och där är hon två gånger i veckan två timmar. Vi gick in i det med att om hon gillar det så får hon börja där och som hon stortrivs. Vi har nog alla blivit förvånade och så glada över att se hur bra det fungerar. Nu känns det verkligen som en bra balans för oss och som ett bra mellanting före hon får börja dagis senare.

Vid sidan av att vara hemma så har jag ju mitt företag och fotar, redigerar och poddar. Det ger mig verkligen energi till att vara en bättre mamma och partner. Att ha något som är min grej är oerhört viktigt och att kunna bygga upp mitt företag under åren med små barn har varit tufft men också alldeles perfekt väg för oss.

Vi försöker varje vecka boka in en träff med vänner så både vi mammor och barnen får leka och umgås, sedan har vi klubben och annars så rullar dagarna på här hemma. Frukost, utelek, lunch, Theas sovstund mellan 11-12-30 och sedan lek ute och inne, middag och efter middagen brukar Jim hitta på något med flickorna så jag kan jobba eller städa eller fixa annat som behövs.

Är tacksam att vi lyssnat och lyssnar till vår magkänsla och väljer att följa det som känns rätt för vår familj. Att vara hemma längre med barnen gör ju att vi måste prioritera allt enligt det. Semesterresor har vi fått prioritera bort, vi köper i princip endast begagnade kläder till barnen, planerar större inköp i förväg, jag veckohandlar och gör all mat från grunden och ja, vi har helt enkelt värderat tiden att ha dem hemma och det känns för oss rätt. Jag trivs med att vara hemma och det är just detta jag alltid drömt om, att få vara hemma med barnen och nu känns de äntligen som dom verkligen har nytta av varandra. Flickorna har börjat leka så bra tillsammans och det är också så kul att se när vi är i Malax hos våra vänner hur våra treåringar har börjat leka och ha så roligt tillsammans.

Just nu är jag extra tacksam över att ha vänner att umgås med och få dela denna tid med och att Jim stöttar mig i mitt företagande och allt det vi bygger upp tillsammans inom just framtida företag och vår familj.

Jag har sagt upp min studieplats!

Äntligen vågar jag skriva och prata lite mer om det. Jag har samlat mod till mig och dumildetid detta har inte varit lätt. Hur kan det ens vara så svårt? Vi skall backa bandet några år eller rättare sagt tillbaka till då jag var bara fem år gammal och bestämde mig för att jag skulle bli sjukskötare. Jag ville hjälpa andra människor och jag hade mött sjukskötare som var så fina så där redan satte jag målet för min framtid. Åren gick om jag levde i planen att jag skulle bli just sjukskötare och jag tror alla runt mig rätt så snabbt började förstå att jag hade min plan på klart redan tidigt. Min dröm var att flytta till Sverige och jobba som sjukskötare. Hur gick det då?

Jag insjuknade i anorexin i högstadiet, försökte sedan då jag började tillfriskna söka in till närvårdare men slapp inte in. Något som sårade mig där och då oerhört mycket var att eftersom vi varit ärliga med varför jag låg efter i skolan och fick mitt avgångsbetyg efter min egen klass så ansåg de tydligen att min historia med ätstörningen var ett hinder för att få studera till närvårdare. Då blev det gymnasiet för mig. Jag började i Ekenäs men efter att mina vänner tagit studenten kände jag att jag ville bort och avsluta gymnasiet på annat sätt så det blev Vasa och aftis. Jag flyttade till Vasa i augusti 2013 och den hösten och våren efter det skrev jag studenten och läste flera kurser på egen hand SAMTIDIGT som jag började studera till sjukskötare på Novia via Öppna Yh. Jag gick i princip alla kurser som första årets sjukskötarstuderande förutom praktiken som man ej fick göra som Öppen Yh studerande. Efter att jag tog studenten sommaren 2014 så sökte jag in till sjukskötare och slapp in. Började mitt andra år som ”vanlig” studerande och det är här något hände. Det kändes inte rätt. Jag började kämpa emot min egen magkänsla och jag visste att det var inte som sjukskötare jag ville hjälpa andra människor men jag höll fasaden och intalade mig själv flera gånger varje dag att detta är vad jag måste göra för att ej göra folk runt mig besvikna. Jag är ofta en sådan tjej som gör det jag bestämt mig för och i denna situation var det verkligen till min nackdel. När jag sedan blev gravid hösten 2014 så var det som en enorm lättnad. En lättnad som inte varade så länge. Våren 2015 var ändå väldigt fin och min praktik på Fredrikakliniken i Jeppis fick mig att känna att det ändå kanske var rätt. Det var och är ju ätstörningspatienter jag vill hjälpa och där fick jag en känsla av att jag hittat rätt. Ändå kändes resten av sjukskötarstudierna så fel, så inte jag. Så kom sommaren och jag blev mammaledig. En mammaledighet som jag inte lät vara endast mammaledighet så länge. Min stress att hinna med alla i klassen och skriva slutarbetet mitt sådär vid sidan av allt började. Skulle jag inte ha skrivit om ätstörningar så hade jag nog inte fixat det. Just det ämnet är ju något jag brinner för så jag orkade och tyckte det var så viktigt och värdefullt att få fördjupa mig i det. När jag sedan påbörjade en marathon med praktik hösten 2016 så kände jag bara i hela mig nejnejnej! Jag grät i bilen till praktiken, på wc och när jag kom hem. Jag var så trött och i samma veva även gravid med Thea, hade blödningar och ett hemskt illamående. Varför fortsatte jag? Jag kan idag inte förstå hur jag höll ihop och varför jag pressade mig. Det var känslan av att göra andra besvikna om jag ej klarade det som var mitt bränsle. Rädslan att vara misslyckad i andras ögon. Kan idag se hur ofantligt mycket jag ändrats och vuxit sedan den vintern.

Så kom våren 2017 och jag hade klarat av alla mina praktiker och i maj föddes vår älskade Thea. Det var när hon kom som jag började förstå hur dåligt jag mått och hur fel allt kändes. Jag började också sommaren 2017 att fotografera mer och kände en sådan lycka. Hösten 2017 startade jag mitt företag och den vintern var tuff. Vi sov ingenting, jag hade sovit dåligt sedan Alma föddes och var totalt slutkörd. I början på 2018 gick det inte mer, jag föll samman. Det var en morgon. Där och då förstod jag inte vad som hände och varför det hände just då men det var helt enkelt min bristningspunkt. Sömnbristen, ångesten att planera för sommarens praktik och profilering och allt bara kändes fel. Jag ville inte! Jag ville inte!

Det var den morgonen jag började gråta. Satt på golvet och kunde inte resa mig. Allt var ett kaos, ett tillstånd av total panik och ångest. Den dagen grät jag. Vi pratade med Jim. Jag grät och grät ännu mer. Jag pratade med några av mina närmaste och grät ännu mer. Efter allt prat och gråt när vi satt framför varandra med Jim vid matbordet blev det plötsligt så tydligt och jag vågade knappt säga det högt. Jag kunde inte fortsätta studierna. Trots att jag endast hade några studiepoäng så kunde jag inte mera. Det var inte den jag skulle bli. Men att plötsligt inse det och våga erkänna det för sig själv det kan ha varit bland det jobbigaste jag gjort. Hela min bild av vem jag skulle vara rasade samman och fallerade framför mig. Det var som en sorg men en väldig positiv i grunden.

Mitt beslut vågade jag knappt uttala men de närmaste fick veta och jag frånvaroanmälde mig från skolan då jag inte vågade säga upp min studieplats. Under våren 2018 har jag haft ångest, känt mig totalt värdelös och misslyckad. Sorgen har dock övergått till en lättnad men rädslan för vad andra skall tänka och tycka har kommit från och till och bara golvat mig med misslyckande känslor. Men med Jims stöd och andra av mina nära så har jag vuxit mig starkare och nu har jag äntligen sagt upp min studieplats och jag är äntligen där jag skall vara. Fortfarande kan jag gråta för jag känner mig stundvis dålig men det blir bättre. Min drivkraft i detta har varit flera men en av dem har varit och är att jag vill vara den förebilden för mina döttrar. De skall vet att deras mamma vågade göra det som kändes rätt och inte gjorde något för att hon trodde andra hade förväntningar. Det jag också lärt mig är att de som har negativa åsikter om beslut som detta, känner de ens mig ordentligt? För de som älskar mig och känner mig VET att detta är det ända rätta och jag har äntligen blivit en ännu gladare och positivare version av mig själv. Jag har aldrig känt mig så peppad, driven och glad som nu. Men resan hit har inte varit kort eller lätt och ännu har jag en bit kvar. En bit på resan närmare mål är att våga säga och skriva om detta tror jag och ni skall få följa mig på denna resa. Jag har så mycket mer att skriva och berätta om just tankar kring detta och om hur svårt det är att våga gå emot vad som förväntas av en och hur det är att bära på den ångest jag gjorde före allt bara raserade.

Nu skall jag bara vara modig och publicera detta inlägg. Det är samma som med YouTube, dumildetid så rädd jag varit för att publicera mina videos men jag vill växa som människa och jag ÄLSKAR att filma och klippa videos och vill bli bättre på det så då är det enda sättet att vara modig.

Veckan som varit

Livet här och nu. Vardagen rullar på och jag känner för första gången på länge en balans. ”Peppar peppar ta i trä” så sover vi rätt så bra här hemma nu, hösten har anlänt, jag har lite lugnare på jobbfronten (lugnare än i somras) och massa roliga projekt på gång. Nu är det inte många veckor kvar till min och Carros podd Allt vi måste tala om kör igång med säsong två. Vi har mycket gjort redan men ännu några avsnitt att spela in, bilder att ta och annat kring just poddens andra säsong.

Alma har börjat dagklubben två gånger i veckan. Hon stortrivs och jag känner mig så lycklig när jag ser hennes glädje av de där två timmarna hon får leka, äta mellis och pyssla. Eftersom kvällarna och nätterna går bättre så känns det som en enorm lättnad att nu kan vi äntligen göra saker på kvällarna ibland jag eller Jim utan att man har stress hem eller som jag ofta känt tidigare att jag inte kan slappna av för jag vet hurudant projekt nattningarna varit. Njuter här och nu av att rutinerna rullar på och ser fram emot hösten och vintern så otroligt mycket.

Skall ändå inte låtsas att stressen är borta eller att jag inte är trött för det är jag. Jag är dock medveten om vad som stressar mig och inser mer och mer hur jag måste strukturera upp alla mina tusen projekt för att det inte skall bli för mycket. Det är just en av mina svagheter att jag inte kan säga ner och tar gärna på mig elvahundrafemtion projekt och glömmer port att jag inte ens har någon arbetstid under dagarna och fortfarande måste sköta allt jobb på kvällar, nätter och veckoslut. Min energi har ändå varit rätt så bra under det gångna året som egenföretagare för jag vet att det är hårt jobb som leder en framåt och så är det nog för alla egenföretagare till att börja med. Som tur ÄLSKAR jag det jag jobbar med och att få lära känna nya människor och utvecklas och lära mig mer.

Men skall passa på att visa några bilder från förra fredagen då vi hade fruhippa för Carro . En vlogg från den dagen hittar ni på min YouTube kanal.

Finaste Carro! Tänk att få ha en vän som dig, så tacksam!

En tisdagsvlogg

Så finns ännu en ny video uppe på min YouTube kanal. På något sätt är det som att det lättare går att plocka upp kameran under dagen och filma än att ta fram datorn och t.ex. blogga. Sitter så mycket framför datorn med bildredigering så känns roligt att göra något annat kreativt som att filma och sedan skapa något från det. Vad tycker ni om mina vloggar och är det något som ni skulle vilja se mer av? Poddvloggar? Mer ”sitta ner” videos med tankar, erfarenheter o.s.v?