En söndag som kändes som en måndag

Idag är jag trött. Höll på att somna när jag nattade Alma idag, det händer sig inte ofta. Däremot händer det rätt ofta att jag får gå och väcka Jim efter att han både nattat barnen och sig själv. Bergochdalbanan av känslor fortsätter här och igår ammade vi sista gången, ett av de där ögonblicken jag alltid kommer minnas. Hoppas så att nätterna börjar gå bra snart och att vi inom kort får börja sova hela nätter!

Mina dagar har inte hamnat rätt än så idag har det känts som måndag. Har ändå hunnit med en hel del. Redigeringsjobb efter frukost då Jim tog flickorna en sväng till parken. Vardagssysslor medan minstingen sov ute i vagnen, Jim har fixat med installationen av robotgräsklipparen han vann i en tävling här om veckan och efter lunch kom mommo till Maxmo. Lycka!

Har också hunnit en sväng av och ann till Vasa för kaffe med min kära vän Sara och så avslutades kvällen med en sväng till stranden. Massa plask och vattenlek i kvällssolen och sedan fick jag hjälp att natta Thea av mommo. Är så tacksam att min mamma flyttade till Österbotten då Alma föddes, vad hade vi gjort utan henne!?! Och att flickorna får växa upp och få en så trygg och nära relation till sin mommo, det är lycka! Och det är just det vardagliga som ger mig sådan tacksamhet i hela kroppen. Att hon finns här då vi behöver handla, kan hjälpa vid nattning, tar Alma på cykelturer till skogen och plocka blåbär, sår och planterar blommor och örter. Att dom får TID, tid med sin mommo. Tack för att du finns här i vår vardag och för att du ger mina flickor tid och närvaro. Finaste som finns!<3

Nu när barnen somnat skall jag återgå till redigeringsjobbet mitt av alla bilder som väntar. Och så himla glad att kunna redigera på nya datorn min, allt går så mycket smidigare och snabbare och en liten lyx är ju att man kan sitta i soffan el vid köksbordet. Hoppas ni haft ett skönt veckoslut allihopa!

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om