Flickornas mommo

Ikväll har jag känt en enorm tacksamhet. Tacksamhet över mina flickor och mina flickors mommo, min mamma. Som jag nog skrivit under flera tillfällen så är jag en människa som ofta stannar upp i vardagen och kan få riktiga rus av tacksamhet. Under senaste åren då jag varit otroligt trött periodvis så har stunderna blivit extra värdefulla och som mina stunder att ladda ny energi, motivation och kärlek. Ikväll var en sådan stund. Vi hade suttit i soffan med flickorna och lyssnat på min mamma som var med i Radio Vega i ett program om psykisk ohälsa och hur det är att vara anhörig. En lugn nattning och efter att Alma somnat så somnade Thea i min famn efter en stund.

Tacksamheten i att stunder som denna kväll ger mig så mycket styrka. Jag är så tacksam också över den tid som min mamma ger mina flickor. Hennes närvaro med dem betyder så otroligt mycket. Relationen mellan mig och mamma har också vuxit så mycket sedan jag blev mamma. Det är en ny fas i livet och då jag blev gravid med Alma och mamma bodde i södra Finland hade jag inte en tanke på att vi skulle få ha henne så nära i vår vardag och att hon valt att spendera tid i Österbotten och ta vara på stunderna med oss är så fint. Att vi har någon som kan avlasta i vardagen men också att hon finns här vid högtider och firar med oss. Flickorna har en så fin och nära relation med sin mommo och det är en av de finaste gåvorna.

Inser nu att det blir ett till tacksamhetsinlägg men så får det vara. Känns så roligt att vara tillbaka på min blogg igen och vi har stora planer för hur hemsidan och bloggen skall förnyas i juletid och mycket nytt som väntar. Men nu skall jag sova. Gäller att passa på medan det är tyst och lugnt i huset, men först en podd. Min kvällsrutin.

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om