Sömnbrist & när allt blir för mycket

För en vecka sedan kan man säga att en vägg kom aningen emot. Trötthet och stress som bara hopade sig och jag bara brast samman. Månader av enorm sömnbrist är något man inte kan förstå hur det tär på både kropp och själ. Jag brukar vara bra på att samla ihop mig men just i fredags var det bara för mycket. Tårar, mängder av tårar och tröttheten som för stunden på ett sätt vill bara äta upp en. Där och då kände jag mig så misslyckad som inte orkade. Samma dag insåg jag vad som triggat detta. Den stress och ångest jag upplevt kring mina studier. Det är en kolossalt lång historia men för nu kan jag bara skriva att skolan kommer få vänta. Mitt fokus närmaste åren kommer vara på familjen. Mina underbara flickor som så snabbt växer upp och vid sidan av det så kommer jag satsa på mitt företag. Det jag brinner för, fotograferandet som ger mig så enormt med energi.

Det är verkligen så svårt när något tynger en, när det känns som hjärtat säger en sak medan man intalar sig något annat. Så har det varit kring mina studier under en längre tid. Jag har varit rädd att lyssna till mitt hjärta, min magkänsla. Nu blir det ett rätt så djupt inlägg märker jag men det är just detta jag saknat med bloggandet. Att få skriva, vara ärlig och lätta på tankarna med er.

Det blev väldigt tydligt för mig att nu måste jag ta ett beslut och lyssna till min magkänsla. Jag kan inte springa på i 110 och tro att jag skall hålla samman och samtidigt ha denna sömnbrist och två små barn. Man behöver inte alltid göra allt och man kan inte satsa fullt ut på så mycket samtidigt. Inte jag i alla fall. Jag är sådan att det jag gör vill jag verkligen satsa mitt allt på och göra mitt yttersta. Så när jag tog ett steg ut ur bubblan, ventilerade med mina närmaste och fick det rätt så tydligt framför mig insåg jag att nu är det för mycket. Jag är 24 år, tvåbarnsmamma, fästmö, husägare, studerande och egenföretagare. Något måste jag sätta åt sidan för denna stunden och det kommer vara studierna. Detta är inget som kommit nu, det är något jag för mig själv känt under flera år. Rätt så snabbt efter mina inledda studier men på något sätt har ja intalat mig själv att jag måste slutföra dem och har fått höra mycket positivt av hur jag passar som sjukskötare och hur bra jag kommer vara i mitt yrke. De orden har också gjort att jag ännu mer trott att det är vad jag vill. Men får nog låta detta smälta en tid och sedan skriva lite mer om mina tankar kring framtiden osv.

Det jag vet nu är i alla fall att mitt företag, fotograferandet, det är min passion, det jag brinner för och det som ger mig så oerhört med pepp, motivation och efter en fotografering har jag så mycket mer energi och känner att jag kan vara en bättre mamma och färstmö. Det är faktiskt lite läskigt att våga skriva detta. Jag har oroat mig för att andra skall tycke jag gör fel som nu lägger studierna åt sidan men samtidigt vet jag att detta är mitt liv och alla de som känner mig allra bäst vet att detta är så rätt det kan bli just nu.

Ja, nu skall jag avrunda detta inlägg. Känner mig tiotusen kilo lättare efter jag vågade ta mitt beslut och så peppad inför att nu släppa ångest och stress kring skolan och fokusera på min familj och mitt företag. Hoppas på mer sömn också och det har redan blivit lite bättre då Jim tagit minstingen senaste nätterna då vi kämpar med att sluta nattamma. Men mer kring det i ett annat inlägg.

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om