Supermom

Senaste månaderna har jag varje morgon och kväll ställt mig framför spegeln och sagt till mig själv, Vad du är vacker finaste Rebecka! Dumildetid så det var svårt i början, efter två graviditeter och förlossningar har ju kroppen ändrat och konstigt skulle det vara annars men stundvis ändå tungt. Att på något sätt inte känna igen den man en gång var eller den man en gång kände sig som. Tröttheten, hormonerna och bara en helt ny livssituation.

Men efter några månader så har något hänt. Jag behöver inte påminna mig om att säga de positiva orden i spegeln till mig själv och jag tror äntligen på det jag säger, oftast. Jag är oändligt tacksam över livet, över min kropp som gett livet åt mina döttrar och som kämpat sig genom allt från anorexin till graviditeter.

Magen kanske aldrig kommer bli lika platt som den en gång var men seriöst, vem bryr sig!?! Jag känner mig inombords som en supermom som klarat av två graviditeter tätt inpå varandra och två förlossningar som varit som tio maraton på en och samma gång. Min kropp har gett mina döttrar mat de första året av deras liv och samtidigt har den orkat med en enorm sömnbrist som inte varit lätt kan jag erkänna.

Jag utmanar verkligen er alla att börja och sluta er dag med att se er själv i spegeln och säg hur fin och fantastisk du är. Som jag så kanske du inte kommer tro på det till en början och det känns fånigt och till och med skrattretande. Men med tiden, med tiden kommer du börja tro på dina ord till dig själv och det kommer föra så gott för hela din syn på dig själv. Jag lovar!

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om