Att våga sätta mål och hur det hjälpte mig att bli frisk och fri från min ätstörning

Först och främst. Bilden. Den gör mig så lycklig. En kväll i somras när vi var i Ekenäs och min lillebror Elias hade friidrottstävling och vi var och tittade. Thea var som fisken i vattnet och ville bara springa och springa på banan, det skall bli så spännande att se hur flickorna utvecklas och vi ser redan så tydligt deras personligheter och hur de är olika i så mycket men så lika i andra saker. Känns som en gåva att få följa med dem och min stora dröm, mitt mål, är att ge dem mod, trygghet och kärlek så att dom vågar utvecklas och lyssna till det som dom känner och att verkligen våga följa det istället för att välja så som dom tror omvärlden förväntar sig.

Men mål. Har nog skrivit mycket om att mål är viktiga för mig och att målsättning är något jag gör regelbundet och verkligen sätter tid på. Jag har nog alltid varit en människa som drivs av att ha mål och att visualisera mina mål framför mig så att de känns verkliga. Målsättning fick dock ett helt nytt värde när jag påbörjade min resa att bli frisk och fri från ätstörningen. Plötsligt vågade jag låta mig själv att drömma och sätta mål igen. Det hela började med att vi tillsammans med mina två sjukskötare på barnavdelningen i Ekneäs lagade en lista. En lista med ALLA mål och drömmar jag hade, drömmar jag hade haft sen jag var liten, drömmar som just uppenbarat sig och mål som skulle bryta ner ätstörningen. Det är så viktigt att förstå och jag tycker många glömmer just det när man diskuterar tillfrisknande från en ätstörningen.

Det GÅR att bli helt frisk och fram för allt FRI från en ätstörning. Det som blev tydligt för mig var i stunden då jag utåt såg frisk ut, mitt bmi såg bra ut och jag kunde äta ”normal” mat enligt en trygg matlista. Här kunde resan slutat och jag kunde ha fortsatt livet på det viset och nej, då hade jag bara varit ”frisk” men INTE FRI. Absolut inte fri. Jag hade säkert kunna leva livet vid vattenytan, ibland hamna ner under ytan och ätstörningen skulle få styra och så tillbaka till ytan och leva friskt men så igen hamna under ytan. Behöver det vara så? NEJ! Men det gör mig så ledsen när jag ser att så många inom vården och även de som står där i mellanstadiet och tror de måste leva så.

Det var i just det mellanskedet som målsättning fick en oerhört viktig del i mitt liv. Plötsligt blev allt obekvämt. Jag behövde egentligen inte gå upp i vikt mer, ingen tvingade mig att äta nya saker och det var upp till mig själv mer och mer. Till min lycka hade jag människor runt omkring mig som inte skulle låta mig stanna där, jag hade för många drömmar i livet för att hamna vid en vattenyta som inte kunde ge löfte om att hålla mig flytande.

Tillbaka till listan med mål vi gjorde på avdelningen. Där fanns allt, verkligen allt. Mål om att äta en munk på cafe, ta kontakt med en saknad vän, gå på ett zumba kurs och känna glädje, bli mamma, studera till sjukskötare, träffa mitt livs kärlek, flytta hemifrån, äta en glas UTÖVER mitt matschema, äta brunch utan att kompensera bort från middagen eller annan måltid, våga gå i bikini på stranden, se mig själv i spegeln varje dag och säga att jag älskat mig själv och mycket mer. Listan blev flera sidor lång och den finns sparad än idag. Det mesta har jag uppnått idag och det gör mig så berörd att se tillbaka på den och inse att där satt mina två fantastiska sjukskötare och fyllde i den med mig, peppade och aldrig gav upp!

Sedan den listan har målsättning varit något jag fortsatt med. I början av varje år (åtminstone en gång i året) gör jag en lista med minst 100 saker jag vill göra, drömmer och vill uppleva. Jag skriver alltid listan som att jag redan har det och efter att ha skrivit ner allt så väljer jag ut topp tio från listan och skriver mer utförligt varför och hur jag vill uppnå målet. Detta kräver mycket även om det låter så lätt men det ger så mycket klarhet att kan inte tänka mig att inte göra det mer. Plötsligt ser man vad som är viktigt i livet, vad man bör prioritera och det blir plötsligt rätt så lätt att se hur man kan göra för att uppnå många av även de större målen. Ofta är det våra egna tankar som sätter stopp och i mitt fall har det som bromsat det mesta varit rädslan och oron för vad andra skall tänka och tycka. Det handlar mycket också om att ta ansvar över sitt liv och det är rätt hårt att inse och erkänna men när man gjort det finns bara möjligheter. Tror mer tankar kring det får bli ett annars blir detta en roman snabbt.

Nu sitter jag och skriver på årets hundra mål och har kommit halvvägs. I min lista på mål just nu finns allt från att spendera kvalitetstid med båda barnen på tumis, tid med Jim, att njuta av planeringarna inför bröllopet, att ha en fantastisk bröllopsdag med fokus på det enkla, kärleken och oss. Många mål kring mitt företag och hur vårt hem i framtiden skall vara. Mycket men jag blir alldeles lycklig av att släppa spärrarna och låta drömmarna bara komma. Det är en befriande känsla att sitta med ett tomt dokument och bara få låta allt flöda och inse att detta är min lista och skit samma vad någon annan må tycka, det är deras resa och deras eget ansvar att inse och jag kan bara peppa, stöda och finnas där.

3
Lämna en kommentar

avatar
2 Diskussionstrådar
1 Trådsvar
0 Följare
 
Mest gillade kommentar
Hetaste diskussionstråden
3 Kommentatorer
Rebecka HägertHenckoHannah Senaste kommentatorerna
  Följ  
nyast äldst mest gillade
Meddela om
Hannah
Gäst

Oj älskade Rebbsan! ?? Stolt över dig! Ska också se till att skriva ner mina drömmar! ? Tack för att du finns i mitt liv! ?

Hencko
Gäst

Det var en fin text som berörde! Fint att du vågar drömma.