25 år

I måndags blev jag hela 25 år. På något sätt så har jag känt mig som 25 år länge redan, kanske låter lite galet men kan ha att göra med att jag blev mamma rätt ung och på något sätt mognade in i den rollen snabbt och livet tog en vändning och blev det jag alltid drömt om. Kontrasten till studielivet var rätt stor och på något sätt så känns det skönt att bli 25 år och livet känns så bra här och nu.

Året som 24 år var ett av de mest händelserika och vi hann med så mycket. Husköp, bli tvåbarnsförälder, egenföretagare och en hel massa annat. Det känns mäktigt. Samtidigt var det nog under detta år jag varit som tröttast, perioder med så lite sömn och två tjejer att ta hand om här hemma, amning och allt annat som hör vardagen till. Jag skall inte säga något än (måste ändå lite ta ut segern) men börjar känna att vi närmar oss mer sömn. Lillasyster närmar sig ett år (hon blev 10 månader i måndags) och våra nätter har blivit så mycket bättre sedan vi bestämde oss för att sluta nattamma och sedan jag kände vi var redo för det. Det är något väldigt viktigt när det kommer till mycket i föräldraskap. Något jag blivit bättre på nu sedan jag blev tvåbarnsmamma. Att våga lita på magkänslan och göra förändringar när man själv och ens barn är redo, inte när någon annan tycker man borde vara redo!

Så tacksam över att få stå här idag. 25 år, tvåbarnsmamma, egenföretagare, fästmö, husägare och omringad med underbara vänner, familj och jag är så motiverad och peppad på allt som komma skall. Jag har så många mål och drömmar när det kommer till mitt företag, med familjen och just nu längtar jag så mycket till att få gifta mig med Jim, pappan till mina döttrar. Vi har bestämt att vi skall gifta oss sommaren 2019 så det är en tid tills dess men planeringen är igång och det är så roligt.

Mellis och kaffestund – Carola Ekman

En till serie bilder från Hemma Hos fotograferingen då jag besökte Carola och hennes familj i Jeppis. Jag är verkligen så glad över detta samarbete och att gå samman, två egenföretagare och göra något som ger båda något är värdefullt och så himla kul. I morgon skall jag faktiskt hoppa i bilen till Jeppis igen då vi skall göra ett samarbete ihop och produktbilder skall tas. Så skoj!

Lördagsdejt

Jag har nog aldrig förstått fören nu hur värdefull en stund på tumis kan vara. Eller ja, visst har jag förstått men inte att de kan bli bara värdefullare och värdefullare är något jag lärt mig sedan jag blev förälder och speciellt efter att lillasyster föddes. Så att nu få åka till Vasa på tumis och gå lite i butiker och äta lunch för första gången sedan i maj förra året var alldeles fantastiskt. Jag är så glad att få uppleva den känslan att det faktiskt är pirrigt i magen av att bara fokusera på varandra, gå i butiker och hålla handen och äta lunch utan att behöva stressa alls. Tror alla ni med småbarn vet, ni vet hur måltiderna oftast är. Kaos men härligt kaos. Det just det kaoset gör att lugna måltider är något som får en att ladda batterierna med massa ny energi och pepp.

Medan vi var till Vasa så var mormor hemma med flickorna. Allt hade gått så bra och det ni, det ger en enorm lättnad i mammahjärtat och gör det lättare att snart göra om detta. För det är nog så oerhört viktigt att få stunder på tumis. Det behöver verkligen inte vara något extra för för oss är det alldeles tillräckligt extra och lyx att kunna åka och veckohandla tillsammans, ta en kaffe eller ja, vad som helst. När man sedan laddat batterierna igen känner jag mig åtminstone som en så mycket bättre mamma, tålamodet har fått sig en boost och man orkar igen mycket bättre. Samma sak får jag av att jobba med fotograferande, känner mig alltid så full av ny energi när jag kör hemåt till min familj.

Förra natten hade vi en bra natt. Hoppas på fler liknande nätter. Börjar kännas hoppfullt då lilla fröken närmar sig ett år och det var i den åldern storasyster började sova hela nätter så ja, det har varit mitt mål under dessa sömnberövade månader. Så nu håller vi tummarna!

Och två tips. Rosso i Vasa hade så himla goda pizzor och bra salladsbord. Mysig och lugn stämning var där även. Andra tipset är lampan ni ser på bilden, från Clas Ohlsson. Under tian kostade den och de hade även andra färger och modeller. 

Hemma Hos fotografering i Jeppis

I söndags styrde jag bilen mot Jeppis och hem till Carola för att göra en Hemma Hos fotografering och planera lite inför fortsatta samarbeten. Flera gånger har vi fått flytta fram fotograferingen då hinder kommit emot men nu blev det äntligen av.

När jag kom hem till dem möttes jag av två först lite fundersamma flickor men det tog inte länge så fick jag se deras fina rum och de busade omkring och skrattade. Just detta konceptet med att åka hem till en familj och följa med dem under några timmar och fånga alla dessa små stunder på bild är magi enligt mig och något jag verkligen vill satsa på mer i framtiden.

Tiden bara rusade iväg och kände mig så glad glad och tacksam när jag styrde kosan hem. Och vilka underbara bilder det blev. Ovan ser ni en liten sneak peak på några favoriter. Fler kommer dyka upp här och även på Carolas blogg.

Vad tycker ni om vardagsbilder och skulle ni uppskatta att få just dessa små stunderna förevigade? 🙂

Att förändra tankarna

Att känna sig som sämsta mamman, sämsta partnern och bara allmänt dålig. Tröttheten är en stor bov i denna ”känna sig usel” känslan men mindre blir den inte av den vetskapen. Det här skall inte bli ett klagoinlägg. Mer bara om hur det kan kännas. Hur tröttheten kan äta upp de positiva tankarna om en själv och hur hård man kan vara emot de egna prestationerna när det kommer till vardagliga ting.

Efter att inte ha sovit en natt på många månader och sedan börja ha bättre nätter mer ofta så kommer en första alldeles bakvänd tanke. Att nu borde jag vara på topp direkt. Nu har jag ju fått sova några nätter och orken borde finnas till allt igen. Men det fungerar inte så. Man måste ge sig själv tiden att samla ihop sig igen och med tiden hitta tillbaka till samma energinivå som man en gång hade. Jag längtar så efter den känslan. Att stiga upp på morgonen först i familjen, gå en promenad i sommarmorgonen och komma hem och fixa frukost. Det är min målbild och pepp när det känns svårt och stiga upp efter sämre nätter eller också efter bättre nätter när det kan känna som att man ät tröttare än vanligt.

Så ja, när tankarna snurrar på i tröttmössans värld har de en tendens att bli negativa. I mitt fall endast mot mig själv. Jag börjar klandra ner på mig och tycker att allt jag gör borde jag göra bättre och jag borde orka mer. Och efter förlossningen i maj och hur kroppen tagit mer tid på sig att återgå till det den brukar så har jag märkt hur negativt jag börjat tänka om mig själv och kroppen. Bara det att hur mina tankar dykt upp när jag sett min spegelbild och hur jag dömt ut mig själv så ofta. Så för några veckor sedan i samband med att jag började pyssla med bullet journal och lagade olika listor över positiva saker och sådant jag uppskattar. Sedan dess bestämde jag mig för att börja (har gjort det under andra perioder i livet och vet det fungerar) säga några positiva peppande ord till mig själv på morgonen och på kvällen. Bara titta i spegeln och säga fina ord. Till en början ville jag bara skratta eller gråta men efter att man gjort det en längre tid så börjar man faktiskt tro på det själv, jag lovar. Att vända på tankarna som varit negativa så länge tar tid men vill man de skall förändras så tror jag verkligen man måste göra det jobbet och efter en tid går det på rutin.

Mitt mål är att bli snällare mot mig själv. Börja se mig själv som jag ser mina nära och kära för jag vet hur mycket bättre allt blir och på något sätt känns det lättare att vända om tankarna då man gjort det förut för som jag skrev så vet jag det fungerar. Utmanar dig att göra samma om du ens lite känner igen dig i att vara för hård mot dig själv. Börja och sluta dagen med fina och uppskattande ord om dig själv och det jag också gör är att både skriva upp saker jag är tacksam för varje dag och även bara gå igenom dem i mitt huvud varje kväll. Det ger perspektiv på saker som i stunden kan kännas tunga och man inser snabbt allt positivt som finns runtomkring en.

Vi alla hanterar trötthet på olika sätt och under Almas första år då vi ej sov en hel natt så hanterade jag det bättre. Men nu andra gången har krafterna varit på minus från början så tror det är därför det varit tyngre med sömnen just och börjar tankarna snurra i negativa banor kring en själv så är det svårt att i tröttheten inse det direkt. Och när man känner sig dålig ännu på det och hur man än gör och inte gör så blir det fel för man vill göra allt så bra man bara kan. Ibland är lagom faktiskt det allra bästa här och nu! <3

Jag är så tacksam över mina flickor och att gå igenom småbarnsåren med mitt livs kärlek har redan svetsat oss samman mer än jag någonsin hade kunnat ana. Att fortfarande vara galet kär i pappan till mina barn och att en sväng till butiken på tumis känns som världens dejt just nu det är jag tacksam över. Tacksam över att vi förstår varandra, förstår att det är tungt att vara trött och att vi aldrig skippar att se varandra. Ibland är det kanske en timme på kvällen i soffan framför en serie, en annan dag somnar båda efter vi hunnit se tio minuter av en film eller ja, men det är livet och att gå igenom alla olika skeden med någon man älskar är så fint. Man växer sig så starka genom prövningar och att ta beslut och nå fram till mål man har enskilt och gemensamt.

Nu skall jag gå och väcka lillan som sover ute och storasyster leker med mormor som är hos oss idag. Något annat jag är ofantlig tacksam över. Min fantastiska mamma och flickornas mormor!<3

20 fakta om mig

Tänkte skriva några fakta om mig. Kanske de flesta som klickar in er här läst mina tidigare bloggar eller så är ni helt nya och inte vet så mycket om vem jag är. Så vi kör tjugo lite små fakta om mig helt enkelt:

1. Jag blev storasyster för första gången när jag var 20 år

2. Jag kämpade mot en ätstörning, anorexi, under flera år men blev helt frisk och fri och har varit det nu i många år

3. Min största dröm har alltid varit att bli mamma och att få bli en ung mamma. Idag är jag 24 år och tvåbarnsmamma. <3

5. När jag var liten drömde jag om att flytta till Sverige och bo utanför Stockholm och leva Svensson Liv. Nu blev det Österbotten istället men ännu bättre än jag någonsin kunde drömma om

6. Mina föräldrar skiljde sig när jag vari nio år gammal och det var en av de tuffaste tiderna i mitt liv

7. Jag flyttade från Ekenäs, där jag bott hela min uppväxt, till Vasa i slutet av sommaren 2013

8. Jag gick sista året av gymnasiet via Aftis i Vasa och samtidigt som jag skrev studenten så gick jag via Öppna Yh på Novia till sjukskötare.

9. I september 2014 friade mitt livs kärlek till mig på Kreta i solnedgången. Kommer för evigt bära med mig det minnet i mitt hjärta <3

10. Jag kan inte äta maletkött efter min senaste graviditet. Fick sådant obehag för det redan i början av graviditeten och det håller fortfarande i sig, konstigt men ja, kan helt enkelt inte äta det.

11. Under båda graviditeterna har jag ätit mängder av saltgurka. Nu under andra graviditeten åt jag hela saltgurkor varje kväll haha

12. Jag älskar serien The Block

13. Jag drömmer om att en dag få bo i ett hus med köksö

14. Min lillasyster Signe är fyra månader yngre än min äldre dotter Alma

15. Jag har alltid drömt om att ha tre barn

16. Jag älskar att laga mat och baka och skulle jag ej vilja jobba som fotograf så skulle jag nog bli kock och matbloggare

17. Jag är en stor romantiker och älskar att överraska med små saker i vardagen

18. Jag har hunnit flytta över tjugo gånger under mitt liv

19. Jag tycker förlossningarna med mina flickor varit det mest häftiga och fantastiska jag varit med om och ser fram emot att få föra barn igen om något år

20. Nästan varje dag lyssnar jag på sången vi bestämt med Jim att skall vara vår första dans när vi gifter oss. Får rysningar av lycka i hela kroppen och ser framför mig hur vår dag kommer vara <3

Söndagsfunderingar

De flesta föräldrar känner säkert igen sig i när det är något man hittat på och skall göra med familjen men när man väl gör det så blir det en flopp haha. Som när man skall ta sig ut ibland, gå en promenad till något roligt ställe eller liknande och barnen bara vill in, skriker och är upp och ner. Känns som det hänt rätt ofta på sistone. Kan bero på att vi haft rätt så kallt, igår på morgonen -27 grader, och även om det blivit mildare mot dagen så ändå aningen för kallt för att ha kul med mindre barn. För mycket kläder och klumpiga vantar sm inte går att leka med, ja ni förstår säkert.

Trots några sådana situationer har vi haft ett alldeles underbart veckoslut. Veckoslutet som var planerat att skulle bli lite annorlunda, flickornas moffa skulle komma på besök men blev sjuk så vi fick skjuta på det (igen). Men bra blev det ändå, rätt så skönt med inga desto mera planer och ta dagen lite som de kommer. Vi är lite mitt upp i projektet att sluta nattamma ännu och sedan förra veckan så sover flickorna i samma rum och jag eller Jim på en madrass där. Men på tal om detta med att försöka få börja sova och sluta nattamma, någon som vill läsa mer om det? Kunde skriva en hel bok haha. Bästa just nu är att det går bättre hela tiden men såklart kommer bakslag och jobbigare kvällar och nätter men upplever ändå som bakslagen är mindre när de kommer och färre nätter. Det ger hopp om mer sömn och HELA nätter inom snar framtid. Man måste vara positiv 😉

En ärlig bild på en nybliven tvåbarnsmamma

Tror vår lilla Thea var tre dagar ung när bilden ovan togs. Det är en ärlig och väldigt kärleksfylld bild som betyder mycket för mig. En bild som jag troligen skulle beskurit om jag hade lagt upp den för en tid sedan, just för att den är så ärlig och sann. En mammakropp som är precis så fantastisk som den bara kan vara. Det är väldigt sällan man ser bilder på hur det verkligen är efter en graviditet och förlossning. På något omedvetet sätt tror jag att vi försöker hålla tillbaka och bara visa den bästa vinkeln och det kan vara att det hänger ihop med hur skör man är som nybliven mamma.

Efter första förlossningen tog det inte länge fören min kropp var tillbaka var den startade. Andra gången har resan varit annorlunda och mer långsam. Det finns säkert många orsaker och det är bara att acceptera att det är så kroppen fungerar.

Jag minns att när bilden togs hade vi dagen innan kommit hem från bb. Vi var mitt uppe i en flytt till vårt hus och livet hade tagit en ny vändning, vi var nu en familj på fyra! Jag vet inte egentligen vart jag vill komma med detta inlägg mer än att berätta för er som oroar er, känner att ni inte passar in bland alla fina bilder ni ser på nyblivna mammor osv. Verkligheten är olika för oss alla och jag har senaste tiden börjat bli så trött på alla perfekta bilder. Det skall få finnas dem och som jag nämnde, allas upplevelser är olika men samtidigt så var det mycket efter förlossningen som jag inte hade en aning om, hur kroppen mådde osv. Sådant som vi inte pratar om, som inte syns på sociala kanaler och som man känner sig så oerhört ensam med. Ibland har jag upplevt att som mamma nybliven mamma räknas det med att man skall klara det mesta och klaga skall man inte göra för man har ju fått den finaste gåvan av dem alla. Så är det ju men samtidigt så måste man få vara ärlig och be om hjälp, det har ju inget att göra med att man inte skulle vara tacksam över precis varenda liten del av livet. Kroppen förändras det förstår jag men där också, har man något som bekymrar en så måste det tas på allvar. Några av de saker som förvånade mig efter andra förlossningen var t.ex. eftervärkarna. Dumildetid, jag trodde jag skulle föda barn pånytt. Foglossningen som blev värre än före förlossningen och som jag fortfarande har kvar stundvis. Mitt hb som tog sig nio månader av järntabletter för att komma till en normal nivå igen. Sedan har amningen och det mesta vardagliga känts så mycket lättare andra gången för man är så inne i hur vardagen med en liten fungerar. Tvåbarnschocken kan jag nog inte säga att slog mig men däremot tröttheten och hur sömnlösa nätter månad efter månad har tärt. Det är något så magiskt ändå. Hur trött man än är och hur lite man än sover så skulle man ju göra det tusen gånger om. Att vara mamma är det finaste som finns, mitt livs uppgift, åtminstone den största. <3

Nu andra gången kände jag mig också mer säker i mig själv och i min mammaroll. Det var en enorm lättnad. Men även denna gång så kände jag ett oerhört starkt band till min dotter från första ögonblicket och hade svårt att ens lämna henne ifrån mig för att någon skulle hålla henne en stund. Denna känsla av nästan panik och ångest var ännu starkare första gången. Jag vågade inte riktigt stå på mig då och kände mig ofta dålig som mamma just för att jag bara ville ha henne nära mig. Oberoende hur man känner så är det rätt att känna så, ingen kan säga att du som mamma känner fel eller upplever saker på fel sätt. Ändå fast man vet det så är det där och då så himla svårt för man är så känslig. Alla hormoner som bara dansar disco inom en är inte att leka med och så många känslor som bara väller över en, speciellt på nätterna, och som åtminstone jag inte alls var beredd på. Förstår också att det är något man kanske inte kan förbereda sig för men jag tror ändå att pratar vi mer öppet om hur det verkligen är att vara gravid, föda barn och första tiden som förälder så kan det göra att det känns lättare. Tröskeln att våga säga hur det känns oavsett om det är glädje eller tårar tror jag blir mindre och det är så viktigt!

Sedan sömnen. Men börjar jag skriva om den så blir detta en novell. Återkommer till det ämnet känner jag.

Har ni funderingar och tankar eller egna erfarenheter kring detta?

Familjefotografering – Familjen Hagman

?Några av mina favoriter bland alla underbara familjebilder från fotograferingen i höstas med familjen Hagman. Alla bilder bara strålar av så mycket bus och kärlek. Ofta under en familjefotografering om möjligheten finns brukar jag försöka fota några bilder på föräldrarna tillsammans, det brukar bli en fin stund och fint minne för dem att ha. Sedan jag själv blev förälder förstår jag verkligen hur bilder som dessa är värdefulla och hur fint det är att även få någon bild med sin partner, inte ofta det blir av.