20 fakta om mig

Tänkte skriva några fakta om mig. Kanske de flesta som klickar in er här läst mina tidigare bloggar eller så är ni helt nya och inte vet så mycket om vem jag är. Så vi kör tjugo lite små fakta om mig helt enkelt:

1. Jag blev storasyster för första gången när jag var 20 år

2. Jag kämpade mot en ätstörning, anorexi, under flera år men blev helt frisk och fri och har varit det nu i många år

3. Min största dröm har alltid varit att bli mamma och att få bli en ung mamma. Idag är jag 24 år och tvåbarnsmamma. <3

5. När jag var liten drömde jag om att flytta till Sverige och bo utanför Stockholm och leva Svensson Liv. Nu blev det Österbotten istället men ännu bättre än jag någonsin kunde drömma om

6. Mina föräldrar skiljde sig när jag vari nio år gammal och det var en av de tuffaste tiderna i mitt liv

7. Jag flyttade från Ekenäs, där jag bott hela min uppväxt, till Vasa i slutet av sommaren 2013

8. Jag gick sista året av gymnasiet via Aftis i Vasa och samtidigt som jag skrev studenten så gick jag via Öppna Yh på Novia till sjukskötare.

9. I september 2014 friade mitt livs kärlek till mig på Kreta i solnedgången. Kommer för evigt bära med mig det minnet i mitt hjärta <3

10. Jag kan inte äta maletkött efter min senaste graviditet. Fick sådant obehag för det redan i början av graviditeten och det håller fortfarande i sig, konstigt men ja, kan helt enkelt inte äta det.

11. Under båda graviditeterna har jag ätit mängder av saltgurka. Nu under andra graviditeten åt jag hela saltgurkor varje kväll haha

12. Jag älskar serien The Block

13. Jag drömmer om att en dag få bo i ett hus med köksö

14. Min lillasyster Signe är fyra månader yngre än min äldre dotter Alma

15. Jag har alltid drömt om att ha tre barn

16. Jag älskar att laga mat och baka och skulle jag ej vilja jobba som fotograf så skulle jag nog bli kock och matbloggare

17. Jag är en stor romantiker och älskar att överraska med små saker i vardagen

18. Jag har hunnit flytta över tjugo gånger under mitt liv

19. Jag tycker förlossningarna med mina flickor varit det mest häftiga och fantastiska jag varit med om och ser fram emot att få föra barn igen om något år

20. Nästan varje dag lyssnar jag på sången vi bestämt med Jim att skall vara vår första dans när vi gifter oss. Får rysningar av lycka i hela kroppen och ser framför mig hur vår dag kommer vara <3

Söndagsfunderingar

De flesta föräldrar känner säkert igen sig i när det är något man hittat på och skall göra med familjen men när man väl gör det så blir det en flopp haha. Som när man skall ta sig ut ibland, gå en promenad till något roligt ställe eller liknande och barnen bara vill in, skriker och är upp och ner. Känns som det hänt rätt ofta på sistone. Kan bero på att vi haft rätt så kallt, igår på morgonen -27 grader, och även om det blivit mildare mot dagen så ändå aningen för kallt för att ha kul med mindre barn. För mycket kläder och klumpiga vantar sm inte går att leka med, ja ni förstår säkert.

Trots några sådana situationer har vi haft ett alldeles underbart veckoslut. Veckoslutet som var planerat att skulle bli lite annorlunda, flickornas moffa skulle komma på besök men blev sjuk så vi fick skjuta på det (igen). Men bra blev det ändå, rätt så skönt med inga desto mera planer och ta dagen lite som de kommer. Vi är lite mitt upp i projektet att sluta nattamma ännu och sedan förra veckan så sover flickorna i samma rum och jag eller Jim på en madrass där. Men på tal om detta med att försöka få börja sova och sluta nattamma, någon som vill läsa mer om det? Kunde skriva en hel bok haha. Bästa just nu är att det går bättre hela tiden men såklart kommer bakslag och jobbigare kvällar och nätter men upplever ändå som bakslagen är mindre när de kommer och färre nätter. Det ger hopp om mer sömn och HELA nätter inom snar framtid. Man måste vara positiv 😉

En ärlig bild på en nybliven tvåbarnsmamma

Tror vår lilla Thea var tre dagar ung när bilden ovan togs. Det är en ärlig och väldigt kärleksfylld bild som betyder mycket för mig. En bild som jag troligen skulle beskurit om jag hade lagt upp den för en tid sedan, just för att den är så ärlig och sann. En mammakropp som är precis så fantastisk som den bara kan vara. Det är väldigt sällan man ser bilder på hur det verkligen är efter en graviditet och förlossning. På något omedvetet sätt tror jag att vi försöker hålla tillbaka och bara visa den bästa vinkeln och det kan vara att det hänger ihop med hur skör man är som nybliven mamma.

Efter första förlossningen tog det inte länge fören min kropp var tillbaka var den startade. Andra gången har resan varit annorlunda och mer långsam. Det finns säkert många orsaker och det är bara att acceptera att det är så kroppen fungerar.

Jag minns att när bilden togs hade vi dagen innan kommit hem från bb. Vi var mitt uppe i en flytt till vårt hus och livet hade tagit en ny vändning, vi var nu en familj på fyra! Jag vet inte egentligen vart jag vill komma med detta inlägg mer än att berätta för er som oroar er, känner att ni inte passar in bland alla fina bilder ni ser på nyblivna mammor osv. Verkligheten är olika för oss alla och jag har senaste tiden börjat bli så trött på alla perfekta bilder. Det skall få finnas dem och som jag nämnde, allas upplevelser är olika men samtidigt så var det mycket efter förlossningen som jag inte hade en aning om, hur kroppen mådde osv. Sådant som vi inte pratar om, som inte syns på sociala kanaler och som man känner sig så oerhört ensam med. Ibland har jag upplevt att som mamma nybliven mamma räknas det med att man skall klara det mesta och klaga skall man inte göra för man har ju fått den finaste gåvan av dem alla. Så är det ju men samtidigt så måste man få vara ärlig och be om hjälp, det har ju inget att göra med att man inte skulle vara tacksam över precis varenda liten del av livet. Kroppen förändras det förstår jag men där också, har man något som bekymrar en så måste det tas på allvar. Några av de saker som förvånade mig efter andra förlossningen var t.ex. eftervärkarna. Dumildetid, jag trodde jag skulle föda barn pånytt. Foglossningen som blev värre än före förlossningen och som jag fortfarande har kvar stundvis. Mitt hb som tog sig nio månader av järntabletter för att komma till en normal nivå igen. Sedan har amningen och det mesta vardagliga känts så mycket lättare andra gången för man är så inne i hur vardagen med en liten fungerar. Tvåbarnschocken kan jag nog inte säga att slog mig men däremot tröttheten och hur sömnlösa nätter månad efter månad har tärt. Det är något så magiskt ändå. Hur trött man än är och hur lite man än sover så skulle man ju göra det tusen gånger om. Att vara mamma är det finaste som finns, mitt livs uppgift, åtminstone den största. <3

Nu andra gången kände jag mig också mer säker i mig själv och i min mammaroll. Det var en enorm lättnad. Men även denna gång så kände jag ett oerhört starkt band till min dotter från första ögonblicket och hade svårt att ens lämna henne ifrån mig för att någon skulle hålla henne en stund. Denna känsla av nästan panik och ångest var ännu starkare första gången. Jag vågade inte riktigt stå på mig då och kände mig ofta dålig som mamma just för att jag bara ville ha henne nära mig. Oberoende hur man känner så är det rätt att känna så, ingen kan säga att du som mamma känner fel eller upplever saker på fel sätt. Ändå fast man vet det så är det där och då så himla svårt för man är så känslig. Alla hormoner som bara dansar disco inom en är inte att leka med och så många känslor som bara väller över en, speciellt på nätterna, och som åtminstone jag inte alls var beredd på. Förstår också att det är något man kanske inte kan förbereda sig för men jag tror ändå att pratar vi mer öppet om hur det verkligen är att vara gravid, föda barn och första tiden som förälder så kan det göra att det känns lättare. Tröskeln att våga säga hur det känns oavsett om det är glädje eller tårar tror jag blir mindre och det är så viktigt!

Sedan sömnen. Men börjar jag skriva om den så blir detta en novell. Återkommer till det ämnet känner jag.

Har ni funderingar och tankar eller egna erfarenheter kring detta?

Familjefotografering – Familjen Hagman

?Några av mina favoriter bland alla underbara familjebilder från fotograferingen i höstas med familjen Hagman. Alla bilder bara strålar av så mycket bus och kärlek. Ofta under en familjefotografering om möjligheten finns brukar jag försöka fota några bilder på föräldrarna tillsammans, det brukar bli en fin stund och fint minne för dem att ha. Sedan jag själv blev förälder förstår jag verkligen hur bilder som dessa är värdefulla och hur fint det är att även få någon bild med sin partner, inte ofta det blir av. 

Emilia – Gravidfotografering

Jag har inte hunnit visa några bilder från denna fantastiska gravidfotografering som vi hade med Emilia när lilla Junia ännu låg i magen. Ovan ser ni mina favoriter i svartvitt. Det är något tidlöst och magiskt med just svartvita bilder alltså och kommer nog bli fler inlägg med bilder från vår fotografering för vi fick så otroligt många fina. Ta och kika in på Emilias blogg HÄR . <3

Sömnbrist & när allt blir för mycket

För en vecka sedan kan man säga att en vägg kom aningen emot. Trötthet och stress som bara hopade sig och jag bara brast samman. Månader av enorm sömnbrist är något man inte kan förstå hur det tär på både kropp och själ. Jag brukar vara bra på att samla ihop mig men just i fredags var det bara för mycket. Tårar, mängder av tårar och tröttheten som för stunden på ett sätt vill bara äta upp en. Där och då kände jag mig så misslyckad som inte orkade. Samma dag insåg jag vad som triggat detta. Den stress och ångest jag upplevt kring mina studier. Det är en kolossalt lång historia men för nu kan jag bara skriva att skolan kommer få vänta. Mitt fokus närmaste åren kommer vara på familjen. Mina underbara flickor som så snabbt växer upp och vid sidan av det så kommer jag satsa på mitt företag. Det jag brinner för, fotograferandet som ger mig så enormt med energi.

Det är verkligen så svårt när något tynger en, när det känns som hjärtat säger en sak medan man intalar sig något annat. Så har det varit kring mina studier under en längre tid. Jag har varit rädd att lyssna till mitt hjärta, min magkänsla. Nu blir det ett rätt så djupt inlägg märker jag men det är just detta jag saknat med bloggandet. Att få skriva, vara ärlig och lätta på tankarna med er.

Det blev väldigt tydligt för mig att nu måste jag ta ett beslut och lyssna till min magkänsla. Jag kan inte springa på i 110 och tro att jag skall hålla samman och samtidigt ha denna sömnbrist och två små barn. Man behöver inte alltid göra allt och man kan inte satsa fullt ut på så mycket samtidigt. Inte jag i alla fall. Jag är sådan att det jag gör vill jag verkligen satsa mitt allt på och göra mitt yttersta. Så när jag tog ett steg ut ur bubblan, ventilerade med mina närmaste och fick det rätt så tydligt framför mig insåg jag att nu är det för mycket. Jag är 24 år, tvåbarnsmamma, fästmö, husägare, studerande och egenföretagare. Något måste jag sätta åt sidan för denna stunden och det kommer vara studierna. Detta är inget som kommit nu, det är något jag för mig själv känt under flera år. Rätt så snabbt efter mina inledda studier men på något sätt har ja intalat mig själv att jag måste slutföra dem och har fått höra mycket positivt av hur jag passar som sjukskötare och hur bra jag kommer vara i mitt yrke. De orden har också gjort att jag ännu mer trott att det är vad jag vill. Men får nog låta detta smälta en tid och sedan skriva lite mer om mina tankar kring framtiden osv.

Det jag vet nu är i alla fall att mitt företag, fotograferandet, det är min passion, det jag brinner för och det som ger mig så oerhört med pepp, motivation och efter en fotografering har jag så mycket mer energi och känner att jag kan vara en bättre mamma och färstmö. Det är faktiskt lite läskigt att våga skriva detta. Jag har oroat mig för att andra skall tycke jag gör fel som nu lägger studierna åt sidan men samtidigt vet jag att detta är mitt liv och alla de som känner mig allra bäst vet att detta är så rätt det kan bli just nu.

Ja, nu skall jag avrunda detta inlägg. Känner mig tiotusen kilo lättare efter jag vågade ta mitt beslut och så peppad inför att nu släppa ångest och stress kring skolan och fokusera på min familj och mitt företag. Hoppas på mer sömn också och det har redan blivit lite bättre då Jim tagit minstingen senaste nätterna då vi kämpar med att sluta nattamma. Men mer kring det i ett annat inlägg.

Förlovningsfotografering – Josefin & Jesper

???Några av mina favoriter från förlovningsfotograferingen med Josefin & Jesper i december. Vädret som såg så dåligt ut men just när vi träffades vid Brage så sprack det upp och vi fick så magiskt ljus. Att få fotografera dessa två var så fint, deras kärlek bara strålade och jag hoppas de blev lika nöjda med alla bilder som jag blev. 

?

Gravidfotografering – Stefanie

Några till bilder från gravidfotograferingen med Stefanie. Ljuset, snön och allt var så fint den dagen. Bara alldeles perfekt och magiskt. Drömmen hade varit att få fota bröllop en sådan vinterdag. Denna vinter har verkligen bjudit på så många sådana dagar.

Är du själv gravid eller skulle du vilja tillsammans med dina vänner ge bort en gravidfotografering t.e.x. i babyshower present. Kolla in Här för att komma till min hemsida 🙂

Kärleksfotografering – Kim och Sandra

I december så hade vi bokat in en fotografering med Kim & Sandra. Våra vänner som gifte sig i somras och jag hade kommit på iden att be dem hoppa i bröllopskläderna och så skulle vi fota lite i detta magiska vinterlandskap. Så fint var det och kärleken mellan dem bara strålade. Och till skillnad från på deras bröllopsdag då vi tog porträtten och de var en spänning, nervositet och speciell lycka i luften så denna dag när vi fotade var det ett lugn av trygghet och kärlek. Så fint. Och för dem att få dessa bilder som minne tror jag var värdefullt och tänk vad roligt att få hoppa i de fina kläderna, fixa i ordning sig och bara få en stund med varandra förevigad. Hoppas på mer fotograferingar som denna. Och ett stort tack till er mina fina vänner som ställer upp alltid när jag har en ny ide, ni är guld värda!

Gravidfotografering – Stefanie

En liten sneak peak från gravidfotograferingen med fina Stefanie. Det var en iskall och alldeles magiskt vinterdag när vi träffades för en gravidfotografering och så många fina bilder vi fick. Tycker ni det vore kul om jag gör mer inlägg med foton från olika fotograferingar? Kanske några fototips?

För att komma till min hemsida klickar ni HÄR .