Bästa huskuren i förkylningstider

Tre saker som alltid finns hemma hos oss nu såhär i förkylningstider är ingefäras, gurkmeja och citron. Tidigare har jag alltid använt torkad gurkmeja men alltså är verklige så mycket bättre med den färska.

Jag brukar skala ingefäran och gurkmejan försiktigt, riva en och sätta i en kastrull. Pressa citronen, tillsätta vatten och sedan låta det nästan koka upp och därefter stå och dra en stund.

Vill man laga de starkare och mer som en shot så är det bara att lägga mindre vatten. Har ni provat denna huskur? Jag försöker alltid börja min morgon med ett glas med just ljummet citronvatten eller te med ingefära, gurkmeja och citron nu i vintertider. Samma sak före läggdags och det värmer hela kroppen och tycker det är en så bra start speciellt på morgonen.

Kan själv

Vi är inne i en period här hemma när vi har två små tjejer som KAN SJÄLV och precis ALLT. Visst har vi haft liknande perioder då tålamodet testats tidigare men tror vi nått en ny nivå nu. Jag inser rätt så snabbt att mycket ligger på oss föräldrar och hur vi reagerar och inte reagerar. Oftast går det att vara pedagogisk men efter tio timmar av allt man gjort fel och hur allt borde göras tvärtom så får man räkna till tio för att inte brista ut i gråt själv.

Jag inser också att vi har två otroligt viljestarka tjejer och det gör mig lycklig. Båda vet precis vad de vill och de ger minsann inte upp och kan ju också se varifrån de fått de egenskaperna. Utmaningen är väl att försöka ge dem verktyg att använda sin viljestyrka på rätt sätt och att visa hur fantastiskt det faktiskt är när man vill nå någonstans och ger sitt allt och lyckas.

Något som jag inte själv upplevt är ju bråket syskon emellan. Jag växte upp som enda barnet i familjen och har alltid varit rätt så konflikträdd. Alltid velat göra mitt yttersta för att alla andra skall ha det så bra som möjligt och ofta glömt bort mig själv. Jag tror en del av min rädsla för konflikter kan komma från att jag inte lärde mig tidigt redan att bråka och stå upp för mig själv på samma sätt som de som har syskon gör. Sedan tror jag ändå övervägande delen ligger i personligheten för det finns ju många barn som vuxit upp med syskon och som är precis som jag när det kommer till rädslan för konflikter, rädslan att såra någon och känslan att man bara måste sätta alla andra före en själv hela tiden för att vara tillräckligt bra och räcka till.

Ni som har barn i samma ålder. Upplever ni samma starka viljor hemma hos er och har ni kanske något super tips till en mamma som mig, hur man kanske får lite extra tålamod när nerverna bara sinar och tröttheten tar över?

Måste ännu tillägga. Sekunden efter att något gått fel och tårarna har runnit så ser man kärleken mellan tjejerna. Dom är så fina tillsammans och att se hur dom ser efter varandra och hela tiden bryr sig om hur den andra har det. De stunderna ger mig så oerhört mycket tålamod och energi. <3

Att våga sätta mål och hur det hjälpte mig att bli frisk och fri från min ätstörning

Först och främst. Bilden. Den gör mig så lycklig. En kväll i somras när vi var i Ekenäs och min lillebror Elias hade friidrottstävling och vi var och tittade. Thea var som fisken i vattnet och ville bara springa och springa på banan, det skall bli så spännande att se hur flickorna utvecklas och vi ser redan så tydligt deras personligheter och hur de är olika i så mycket men så lika i andra saker. Känns som en gåva att få följa med dem och min stora dröm, mitt mål, är att ge dem mod, trygghet och kärlek så att dom vågar utvecklas och lyssna till det som dom känner och att verkligen våga följa det istället för att välja så som dom tror omvärlden förväntar sig.

Men mål. Har nog skrivit mycket om att mål är viktiga för mig och att målsättning är något jag gör regelbundet och verkligen sätter tid på. Jag har nog alltid varit en människa som drivs av att ha mål och att visualisera mina mål framför mig så att de känns verkliga. Målsättning fick dock ett helt nytt värde när jag påbörjade min resa att bli frisk och fri från ätstörningen. Plötsligt vågade jag låta mig själv att drömma och sätta mål igen. Det hela började med att vi tillsammans med mina två sjukskötare på barnavdelningen i Ekneäs lagade en lista. En lista med ALLA mål och drömmar jag hade, drömmar jag hade haft sen jag var liten, drömmar som just uppenbarat sig och mål som skulle bryta ner ätstörningen. Det är så viktigt att förstå och jag tycker många glömmer just det när man diskuterar tillfrisknande från en ätstörningen.

Det GÅR att bli helt frisk och fram för allt FRI från en ätstörning. Det som blev tydligt för mig var i stunden då jag utåt såg frisk ut, mitt bmi såg bra ut och jag kunde äta ”normal” mat enligt en trygg matlista. Här kunde resan slutat och jag kunde ha fortsatt livet på det viset och nej, då hade jag bara varit ”frisk” men INTE FRI. Absolut inte fri. Jag hade säkert kunna leva livet vid vattenytan, ibland hamna ner under ytan och ätstörningen skulle få styra och så tillbaka till ytan och leva friskt men så igen hamna under ytan. Behöver det vara så? NEJ! Men det gör mig så ledsen när jag ser att så många inom vården och även de som står där i mellanstadiet och tror de måste leva så.

Det var i just det mellanskedet som målsättning fick en oerhört viktig del i mitt liv. Plötsligt blev allt obekvämt. Jag behövde egentligen inte gå upp i vikt mer, ingen tvingade mig att äta nya saker och det var upp till mig själv mer och mer. Till min lycka hade jag människor runt omkring mig som inte skulle låta mig stanna där, jag hade för många drömmar i livet för att hamna vid en vattenyta som inte kunde ge löfte om att hålla mig flytande.

Tillbaka till listan med mål vi gjorde på avdelningen. Där fanns allt, verkligen allt. Mål om att äta en munk på cafe, ta kontakt med en saknad vän, gå på ett zumba kurs och känna glädje, bli mamma, studera till sjukskötare, träffa mitt livs kärlek, flytta hemifrån, äta en glas UTÖVER mitt matschema, äta brunch utan att kompensera bort från middagen eller annan måltid, våga gå i bikini på stranden, se mig själv i spegeln varje dag och säga att jag älskat mig själv och mycket mer. Listan blev flera sidor lång och den finns sparad än idag. Det mesta har jag uppnått idag och det gör mig så berörd att se tillbaka på den och inse att där satt mina två fantastiska sjukskötare och fyllde i den med mig, peppade och aldrig gav upp!

Sedan den listan har målsättning varit något jag fortsatt med. I början av varje år (åtminstone en gång i året) gör jag en lista med minst 100 saker jag vill göra, drömmer och vill uppleva. Jag skriver alltid listan som att jag redan har det och efter att ha skrivit ner allt så väljer jag ut topp tio från listan och skriver mer utförligt varför och hur jag vill uppnå målet. Detta kräver mycket även om det låter så lätt men det ger så mycket klarhet att kan inte tänka mig att inte göra det mer. Plötsligt ser man vad som är viktigt i livet, vad man bör prioritera och det blir plötsligt rätt så lätt att se hur man kan göra för att uppnå många av även de större målen. Ofta är det våra egna tankar som sätter stopp och i mitt fall har det som bromsat det mesta varit rädslan och oron för vad andra skall tänka och tycka. Det handlar mycket också om att ta ansvar över sitt liv och det är rätt hårt att inse och erkänna men när man gjort det finns bara möjligheter. Tror mer tankar kring det får bli ett annars blir detta en roman snabbt.

Nu sitter jag och skriver på årets hundra mål och har kommit halvvägs. I min lista på mål just nu finns allt från att spendera kvalitetstid med båda barnen på tumis, tid med Jim, att njuta av planeringarna inför bröllopet, att ha en fantastisk bröllopsdag med fokus på det enkla, kärleken och oss. Många mål kring mitt företag och hur vårt hem i framtiden skall vara. Mycket men jag blir alldeles lycklig av att släppa spärrarna och låta drömmarna bara komma. Det är en befriande känsla att sitta med ett tomt dokument och bara få låta allt flöda och inse att detta är min lista och skit samma vad någon annan må tycka, det är deras resa och deras eget ansvar att inse och jag kan bara peppa, stöda och finnas där.

Dagens motivation

Medan jag suttit och svarat på mail och redigerat bilder så har olika klipp på YouTube fått snurra på och jag har lyssnat på olika motiverande Ted talks. Ett tips till er alla, medan ni kör till butiken, handlar eller sitter och jobbar vid datorn eller kanske städar. Lyssna, lyssna på något som motiverar, peppar, ger insikter om livet och lär dig något. Det ger så mycket. Jag har fått så många insikter om mig själv, om mitt liv och vad som är viktigt i livet tack vara poddar, ljudböcker och olika klipp på YouTube.

Nu till något annat. Idag kändes allt jobbigt och jag hade helst bara stannat hemma och städa då flickornas mommo kom vid lunch men tog mig i kragen och hoppade i bilen, körde till mina svärföräldrar, kokade en kopp kaffe och nu har jag fått så mycket gjort. Försöker oftast åka hemifrån och jobba, sätt mig på ett Cafe, bibban eller som idag blev det svärföräldrarnas kök. Att ta sig hemifrån och sitta i en annan miljö gör mig mycket mer produktiv och i framtiden är drömmen att ha en egen dagsljusstudio.

På tal om drömmar och mål så är mitt projekt nu att skriva ner alla mål för 2019. Hur brukar ni skriva ner era mål? Skriver ni ner dem eller bara har dem i tankarna? Vad har ni för drömmar och mål för 2019?

Nu skall jag fortsätta med mina mål och sedan hoppa i bilen och köra hem och krama om flickorna.

Ps. bilden ovan får mig att längta tills sommaren. Kan det inte bli sommar nu, sade Alma idag när vi hämtade mommo från bussen körde hem i ett vitt och iskallt Maxmo.

Lättnadens lättnad

Under eftermiddagen när vi hade vänner på besök så råkade jag kolla telefonen snabbt och ser att jag fått ett mail och inte vilket mail som helst. Kan ni gissa? Jo jag har blivit godkänd för startpeng och Te-byrån har beviljat min ansökan. Alltså lyckan, lättnaden. Ni anar inte. Kändes som allt hårt jobb och tusen kilo stenar föll från mina axlar. Detta kommer bli så bra. Jag bara vet det och att få möjligheten till startpengen kommer möjliggöra just det jag vill satsa på och är så tacksam över det.

Grow 3

Igår drog utbildningen som jag börjat på äntligen igång, GROW 3 med Sebastian Widjeskog. En utbildning som leder till yrkesexamen för företagare och det är alltså målet om ett år. Kände igår när jag körde hem från Jeppis att JESS detta är så vad jag behöver just nu. Är bra på att få saker gjorda då jag bestämmer mig men detta år kommer ge så mycket känner jag redan. För en målälskande människa som jag så är det en lycka att träffa människor som är likasinnade och som verkligen kan pusha mig att våga ännu mer och att jag hoppeligen kan inspirera och pusha någon annan i gruppen.

Vi hade alltså en träff igår och nu framöver kommer vi ha träffar online varannan vecka och nästa gång ses vi alla i slutet av april. Jag tror att mycket hinner hända på dessa månader. Mycket av det jag fick höra igår och funderingar som dök upp är inte nya saker för mig och de som känner mig vet att jag har i stort sett lyssnat på varenda podd om målsättning och mental träning men det är ändå viktigt just nu. Att någon påminner en om allt och att jag verkligen skall sätta in en högre växel i att våga, tro på mig själv och mitt företag och våga marknadsföra mina tjänster. Det som känns extra kul är ju att Carro är med på samma utbildning och vi har en hel del gemensamma projekt på gång.

Podden, Allt vi måste tala om, vi håller just nu på att fundera hur framtiden som poddare skall bli. Jag saknar poddande mycket och hoppas vi kommer igång med en tredje säsong under våren. Skulle du lyssna?

Första resan och rensa i hemmet

Mina tankar här och nu. Spänd och nervös men lycklig inför morgondagen. Jag och min käre vän Hannah skall nämligen hoppa på flyget till Stockholm och spendera veckoslutet hos vår finaste vän Malin. Det är första gången jag är hemifrån mer än en natt (varit borta en natt två gånger sedan barnen kom, förutom förlossningen med Thea) och detta är så otroligt välbehövligt vet jag men ändå nervöst. Känslorna går bananas och ena stunden är jag bara peppad men så kommer det skuldkänslor och oro. Just nu är flickorna, speciellt Thea väldigt mammig och vill vara nära mig och jag tror det har lite att göra med förkylningen som vi haft på besök sedan förra veckoslutet men som tur är det bara lite snuva kvar nu. Summan av mina resetankar just nu är ändå att det kommer gå så bra, det vet jag innerst inne och tror jag kommer kunna släppa på oro och dåligt samvete när vi är på flyget. Kommer garanterat gråta många gånger men känslor får man känna och känslorna får också bubblaöver ibland.

Senaste veckan har vi hunnit med mycket inser jag. Förutom förkylda barn så har processen att rensa här hemma fortsatt. Vi har flyttat om flickornas sängar och fått mer plats i lekrummet och passade även då på att gå igenom alla leksaker med dem och så fyllde vi en liten kass med saker dom inte leker med och som vi ger vidare till loppis. Det är något jag tycker är otroligt viktigt och som min mamma lärt mig. Får man nya saker så skall man ge vidare något av det man inte använder och detta för att inte samla på sig massa onödiga saker men också för att känna uppskattning och tacksamhet för de sakerna man har. Att flickorna förstår värdet i de saker de har, de kläder de använder och att de också förstår allt det är värdefullt att kunna dela med sig och ge till andra det känns oerhört viktigt för oss. Så efter flera fina julklappar som dom fick så var det faktiskt en rolig stund för oss att gå igenom allt dom inte leker med och föra bort och dom kom med egna förslag och saker dom ej använder mer, så fint.

Något annat jag också lärt mig av min mamma är vikten av att inte ha för mycket saker utan att man skall känna till allt man har och allt har sin plats. Jag har läst mycket kring detta och sett klipp på YouTube och upplever själv att har var sak sin plats i deras lekrum och det ej är för mycket saker så leker dom bättre, det är roligare att städa tillsammans och dom har koll på var allt finns.

Lite samma sak känner jag för hela hemmet. Ju mindre onödig prylar, desto mer harmoniskt och lättstädat är det. Funderar ni kring detta mycket?

 

Bibbabesök har vi också hunnit med, perfekt aktivitet en dag utan program. Vi har börjat läsa mer böcker här hemma och det är så roligt då flickorna orkar lyssna på längre sagor och speciellt Alma.

Några fotograferingar har jag också hunnit med. Förra fredagen var jag några timmar och fotograferade bilder till Crossfit Jeppis i deras nya fina lokal och att fotografera företag är verkligen en av de stora sakerna jag skall satsa på detta år. Älskarkombinationen av porträtt och mer situationsbilder för både sociala medier och hemsida.Efter fotograferingen hann även jag och Carro sätta oss ner och bara prata, planera och lätta på hjärtat. Carro är verkligen en otroligt viktig vän för mig och nästa vecka inleder vi våra företagarstudier tillsammans, hur kul!

En ettårsfotografering, några företagsrelaterade möten och mycket jobb vid datorn. Allt detta har fyllt den senaste veckans dagar och nu sover Thea och Alma och jag skall laga dadelbollar och använda vår nya mixer. Alltså lyckan att vi äntligen köpte en mixer som man kan mixa is, fryst banan och jordgubbar med. Har hittills använt en stavmixer som blivit galet slö. Så nu ska här lagas smoothies, bananglass, soppor och mycket annat gott.

 

Hemma hos fotografering

För en tid sedan hade jag lyckan att få åka hem till lilla Theo och hans föräldrar för att göra en Hemma hos fotografering. Som jag tidigare skrivit så är känslan så obeskrivligt fin att få under en stund stiga in i bebisbubblan och dokumentera hela familjen tillsammans. Det är just fotograferingar som denna jag vill göra mer av och utveckla hela mitt koncept just kring lifestyle fotografering.

2019

Pausen från bloggen och sociala medier var inte planerad men känner mig fylld med ny energi och pepp efter en fin jul och ett fint nyår. När det närmade sig jul kände jag en konstig ”mättnad” på sociala medier och kände en känsla jag verkligen inte brukar känna, att jag inte fick ut något av att scrolla bland alla bilder. Det är i såna stunder jag tror det är bra att följa magkänslan, ta en paus och se hur det känns efter en tid.

Jag är i alla fall tillbaka och mer peppad än någonsin. 2019 är året som känns så viktigt. Jag var så redo att släppa 2018 och det kändes verkligen som det året var färdigt. Detta år är året då vi kommer gifta oss, jag inleder studier inom företagande, fortsätter med mitt projekt tillsammans med YLE och mycket tid med familjen.

Har skrivit ner mina mål för 2019 och det känns som väldigt självklara mål på något sätt. Mål som handlar om välmående, balans, hälsosam kost och träning. Har mycket att lära mig när det kommer till att bli ännu bättre på att prioritera och att låta bli att prioritera bort mig själv. Det är så tydligt att då jag mår bra mår hela familjen så mycket bättre och det innebär att både jag och Jim måste ta oss tiden att båda göra sådant som får oss att må bra.
Nu handlar detta inte om någon sorts hälsohets, det handlar om rutiner och prioriteringar jag vet vi i hela familjen mår bra av och som vi nog oftast är bra att följa men känner att 2018 var året då jag inte hade energi och ork att hålla det som handlar om välmående så som jag borde för att må bra. Det var nog det som slog mig här i slutet av året att nu kan jag inte längre gå och vänta på att bli pigg. Nu skall jag hitta tillbaka till det som gör mig fylld med energi och ger den där lilla extra boosten.

Och bilden. Råkade sitta i soffan med kameran och fixade och ser flickorna sitta sådär. Lyckan att dom har varandra och jag får vara deras mamma.

Biopremiär & affärsplan

Idag stod biopremiär på programmet. Jag och Hannah har sedan länge tänkt att vi måste hitta på något med Alma och Tim utan småsystrarna och idag fick vi äntligen det att passa och det blev Pettson och findus bio, kinamat och lite pysselshopping. Helt perfekt dag och Alma var så stolt då hon kom hem sedan och fick berätta för lillasyster och pappa om dagens utfärd. Mera sådana utfärder om ni frågar mig, det är verkligen så kul att ibland göra något bara med ena barnet och tror det är otroligt viktigt för alla inblandade. Jim fick egentid med Thea och jag och Alma fick far iväg på tumis. Nästa projekt tror jag blir att åka till simhallen, det har vi ju planerat i snart ett år med Hannah så tror nog vi snart skall få till en sådan utfärd.

Ikväll fick jag äntligen klar min affärsplan och nu är den inskickad till min kontaktperson på Startia så skall vänta på kommentarer och eventuellt ändra något och sedan lägga in ansökan om startpeng. Det är mycket nu kring företaget och utbildningen som drar igång i januari men så roligt. Jag kan dock stundvis få smått panikkänslor i kroppen och tappar tron på mig själv, min förmåga som fotograf och hela alltihopa MEN jag vet det är just därför jag skall göra detta. Det är alltid svårt med förändring och speciellt när det är ett nytt skede i livet som väntar och något jag verkligen brinner för och därför vill jag göra mitt allra bästa. Det kommer med andra ord ske mycket kommande år och även här på hemsidan och bloggen. Jag hoppas verkligen ni vill hänga med på resan och känner mig så glad att jag gav bloggen en till chans. Har senaste dagarna också haft en lättnad i att nu bloggar jag från hjärtat och det må finnas de som ej tycker det är intressant eller bara tråkigt att läsa men skit samma, jag gör detta för att jag älskar det och det är en lycka om någon vill läsa och kommentera.