Lättnadens lättnad

Under eftermiddagen när vi hade vänner på besök så råkade jag kolla telefonen snabbt och ser att jag fått ett mail och inte vilket mail som helst. Kan ni gissa? Jo jag har blivit godkänd för startpeng och Te-byrån har beviljat min ansökan. Alltså lyckan, lättnaden. Ni anar inte. Kändes som allt hårt jobb och tusen kilo stenar föll från mina axlar. Detta kommer bli så bra. Jag bara vet det och att få möjligheten till startpengen kommer möjliggöra just det jag vill satsa på och är så tacksam över det.

Grow 3

Igår drog utbildningen som jag börjat på äntligen igång, GROW 3 med Sebastian Widjeskog. En utbildning som leder till yrkesexamen för företagare och det är alltså målet om ett år. Kände igår när jag körde hem från Jeppis att JESS detta är så vad jag behöver just nu. Är bra på att få saker gjorda då jag bestämmer mig men detta år kommer ge så mycket känner jag redan. För en målälskande människa som jag så är det en lycka att träffa människor som är likasinnade och som verkligen kan pusha mig att våga ännu mer och att jag hoppeligen kan inspirera och pusha någon annan i gruppen.

Vi hade alltså en träff igår och nu framöver kommer vi ha träffar online varannan vecka och nästa gång ses vi alla i slutet av april. Jag tror att mycket hinner hända på dessa månader. Mycket av det jag fick höra igår och funderingar som dök upp är inte nya saker för mig och de som känner mig vet att jag har i stort sett lyssnat på varenda podd om målsättning och mental träning men det är ändå viktigt just nu. Att någon påminner en om allt och att jag verkligen skall sätta in en högre växel i att våga, tro på mig själv och mitt företag och våga marknadsföra mina tjänster. Det som känns extra kul är ju att Carro är med på samma utbildning och vi har en hel del gemensamma projekt på gång.

Podden, Allt vi måste tala om, vi håller just nu på att fundera hur framtiden som poddare skall bli. Jag saknar poddande mycket och hoppas vi kommer igång med en tredje säsong under våren. Skulle du lyssna?

Första resan och rensa i hemmet

Mina tankar här och nu. Spänd och nervös men lycklig inför morgondagen. Jag och min käre vän Hannah skall nämligen hoppa på flyget till Stockholm och spendera veckoslutet hos vår finaste vän Malin. Det är första gången jag är hemifrån mer än en natt (varit borta en natt två gånger sedan barnen kom, förutom förlossningen med Thea) och detta är så otroligt välbehövligt vet jag men ändå nervöst. Känslorna går bananas och ena stunden är jag bara peppad men så kommer det skuldkänslor och oro. Just nu är flickorna, speciellt Thea väldigt mammig och vill vara nära mig och jag tror det har lite att göra med förkylningen som vi haft på besök sedan förra veckoslutet men som tur är det bara lite snuva kvar nu. Summan av mina resetankar just nu är ändå att det kommer gå så bra, det vet jag innerst inne och tror jag kommer kunna släppa på oro och dåligt samvete när vi är på flyget. Kommer garanterat gråta många gånger men känslor får man känna och känslorna får också bubblaöver ibland.

Senaste veckan har vi hunnit med mycket inser jag. Förutom förkylda barn så har processen att rensa här hemma fortsatt. Vi har flyttat om flickornas sängar och fått mer plats i lekrummet och passade även då på att gå igenom alla leksaker med dem och så fyllde vi en liten kass med saker dom inte leker med och som vi ger vidare till loppis. Det är något jag tycker är otroligt viktigt och som min mamma lärt mig. Får man nya saker så skall man ge vidare något av det man inte använder och detta för att inte samla på sig massa onödiga saker men också för att känna uppskattning och tacksamhet för de sakerna man har. Att flickorna förstår värdet i de saker de har, de kläder de använder och att de också förstår allt det är värdefullt att kunna dela med sig och ge till andra det känns oerhört viktigt för oss. Så efter flera fina julklappar som dom fick så var det faktiskt en rolig stund för oss att gå igenom allt dom inte leker med och föra bort och dom kom med egna förslag och saker dom ej använder mer, så fint.

Något annat jag också lärt mig av min mamma är vikten av att inte ha för mycket saker utan att man skall känna till allt man har och allt har sin plats. Jag har läst mycket kring detta och sett klipp på YouTube och upplever själv att har var sak sin plats i deras lekrum och det ej är för mycket saker så leker dom bättre, det är roligare att städa tillsammans och dom har koll på var allt finns.

Lite samma sak känner jag för hela hemmet. Ju mindre onödig prylar, desto mer harmoniskt och lättstädat är det. Funderar ni kring detta mycket?

 

Bibbabesök har vi också hunnit med, perfekt aktivitet en dag utan program. Vi har börjat läsa mer böcker här hemma och det är så roligt då flickorna orkar lyssna på längre sagor och speciellt Alma.

Några fotograferingar har jag också hunnit med. Förra fredagen var jag några timmar och fotograferade bilder till Crossfit Jeppis i deras nya fina lokal och att fotografera företag är verkligen en av de stora sakerna jag skall satsa på detta år. Älskarkombinationen av porträtt och mer situationsbilder för både sociala medier och hemsida.Efter fotograferingen hann även jag och Carro sätta oss ner och bara prata, planera och lätta på hjärtat. Carro är verkligen en otroligt viktig vän för mig och nästa vecka inleder vi våra företagarstudier tillsammans, hur kul!

En ettårsfotografering, några företagsrelaterade möten och mycket jobb vid datorn. Allt detta har fyllt den senaste veckans dagar och nu sover Thea och Alma och jag skall laga dadelbollar och använda vår nya mixer. Alltså lyckan att vi äntligen köpte en mixer som man kan mixa is, fryst banan och jordgubbar med. Har hittills använt en stavmixer som blivit galet slö. Så nu ska här lagas smoothies, bananglass, soppor och mycket annat gott.

 

Hemma hos fotografering

För en tid sedan hade jag lyckan att få åka hem till lilla Theo och hans föräldrar för att göra en Hemma hos fotografering. Som jag tidigare skrivit så är känslan så obeskrivligt fin att få under en stund stiga in i bebisbubblan och dokumentera hela familjen tillsammans. Det är just fotograferingar som denna jag vill göra mer av och utveckla hela mitt koncept just kring lifestyle fotografering.

2019

Pausen från bloggen och sociala medier var inte planerad men känner mig fylld med ny energi och pepp efter en fin jul och ett fint nyår. När det närmade sig jul kände jag en konstig ”mättnad” på sociala medier och kände en känsla jag verkligen inte brukar känna, att jag inte fick ut något av att scrolla bland alla bilder. Det är i såna stunder jag tror det är bra att följa magkänslan, ta en paus och se hur det känns efter en tid.

Jag är i alla fall tillbaka och mer peppad än någonsin. 2019 är året som känns så viktigt. Jag var så redo att släppa 2018 och det kändes verkligen som det året var färdigt. Detta år är året då vi kommer gifta oss, jag inleder studier inom företagande, fortsätter med mitt projekt tillsammans med YLE och mycket tid med familjen.

Har skrivit ner mina mål för 2019 och det känns som väldigt självklara mål på något sätt. Mål som handlar om välmående, balans, hälsosam kost och träning. Har mycket att lära mig när det kommer till att bli ännu bättre på att prioritera och att låta bli att prioritera bort mig själv. Det är så tydligt att då jag mår bra mår hela familjen så mycket bättre och det innebär att både jag och Jim måste ta oss tiden att båda göra sådant som får oss att må bra.
Nu handlar detta inte om någon sorts hälsohets, det handlar om rutiner och prioriteringar jag vet vi i hela familjen mår bra av och som vi nog oftast är bra att följa men känner att 2018 var året då jag inte hade energi och ork att hålla det som handlar om välmående så som jag borde för att må bra. Det var nog det som slog mig här i slutet av året att nu kan jag inte längre gå och vänta på att bli pigg. Nu skall jag hitta tillbaka till det som gör mig fylld med energi och ger den där lilla extra boosten.

Och bilden. Råkade sitta i soffan med kameran och fixade och ser flickorna sitta sådär. Lyckan att dom har varandra och jag får vara deras mamma.

Biopremiär & affärsplan

Idag stod biopremiär på programmet. Jag och Hannah har sedan länge tänkt att vi måste hitta på något med Alma och Tim utan småsystrarna och idag fick vi äntligen det att passa och det blev Pettson och findus bio, kinamat och lite pysselshopping. Helt perfekt dag och Alma var så stolt då hon kom hem sedan och fick berätta för lillasyster och pappa om dagens utfärd. Mera sådana utfärder om ni frågar mig, det är verkligen så kul att ibland göra något bara med ena barnet och tror det är otroligt viktigt för alla inblandade. Jim fick egentid med Thea och jag och Alma fick far iväg på tumis. Nästa projekt tror jag blir att åka till simhallen, det har vi ju planerat i snart ett år med Hannah så tror nog vi snart skall få till en sådan utfärd.

Ikväll fick jag äntligen klar min affärsplan och nu är den inskickad till min kontaktperson på Startia så skall vänta på kommentarer och eventuellt ändra något och sedan lägga in ansökan om startpeng. Det är mycket nu kring företaget och utbildningen som drar igång i januari men så roligt. Jag kan dock stundvis få smått panikkänslor i kroppen och tappar tron på mig själv, min förmåga som fotograf och hela alltihopa MEN jag vet det är just därför jag skall göra detta. Det är alltid svårt med förändring och speciellt när det är ett nytt skede i livet som väntar och något jag verkligen brinner för och därför vill jag göra mitt allra bästa. Det kommer med andra ord ske mycket kommande år och även här på hemsidan och bloggen. Jag hoppas verkligen ni vill hänga med på resan och känner mig så glad att jag gav bloggen en till chans. Har senaste dagarna också haft en lättnad i att nu bloggar jag från hjärtat och det må finnas de som ej tycker det är intressant eller bara tråkigt att läsa men skit samma, jag gör detta för att jag älskar det och det är en lycka om någon vill läsa och kommentera.

Dåligt samvete och julfest

Idag insåg jag att jag nog varit hemifrån för lite senaste tiden för känslan att åka hemifrån i förmiddags var fylld med stress. Hatar den känslan. Jag minns i våras när vi spelade in första säsongen av podden och jag hade exakt samma känslan i början då jag inte varit hemifrån längre stunder regelbundet. Känslan försvann dock rätt så snabbt efter några gånger och jag minns exakt samma sak då Alma var ett år och jag började mina praktiker. Tror dom flesta mammor kan känna igen sig i känslan när man är hemma med barnen och skall börja åka hemifrån längre stunder.

Nåja, det jag ville komma fram till var att idag var den känslan tillbaka. Känslan av dåligt samvete och stress. Helt obefogat egentligen för dom har det exakt lika bra med pappa sin hemma så det har absolut inte med det att göra. Är väl bara känslan som man måste acceptera och låta finnas och sedan släppa den och njuta av stunden vad man nu än gör när man är bort hemifrån. Samtidigt gav det mig en viktig tanke i att jag verkligen behöver en stund utanför hemmet ibland och måste prioritera det igen. Det blev så naturligt i samband med poddinspelningarna.

Jag hade i alla fall en jätte fin eftermiddag med bloggjulfest som ordnades i Solf vid Cirkas. Brunch, fina föreläsningar och en fin stämning. Efter det väntade veckohandling. Inget jag skulle orkat med idag men det var bara att bita ihop och göra det. Vi veckohandlar alltid och oftast är det jag som gör det och kör då till Vasa. Jag älskar att strukturera upp veckan och handla allt på en gång och vi har också märkt att det sparar oss pengar och istället för att springa av och ann till butiken så handlar man allt på en och samma gång och samtidigt planerar veckans måltider.

Ikväll lagade vi vårrullar till kvällsmål. Lagade första gången summer rolls för någon månad sedan och dom är så galet goda och går att variera fyllningen oändligt. Lagade en dag till mellanmål då jag hade några rispapper och Alma älskade dem så ikväll var hon glad kan jag lova. Hela familjen gillade dem och idag lagade vi dem med stekt tofu, morot, gurka, purjolök, avocado, risnudlar, svamp, majjonäs och sedan olika såser till. Har ni inte provat att laga hemma så prova, så otroligt gott och dessutom bra mat för barnen också. Thea tyckte det var spännande och åt med god aptit hon med.

Nu skall jag stänga datorn, hälla upp ett glas vin (händer inte ofta när man bor ute på landet och inte har Alko i närheten) och sätta mig ner i soffan med min käre och hoppeligen hitta någon bra film eller serie att kolla på en stund.

Projekt med Yle

Något jag nog inte nämnt i bloggen är att jag för tillfället är med i ett projekt tillsammans med Yle. Ni kan kika in på denna artikel för att läsa lite mer kring just projektet. Oneline serien kommer vad jag vet få ett annat namn men än så länge har vi använt Sjukt perfekt som arbetsnamn. Det var absolut ingen självklarhet att jag skulle våga delta i ett projekt som detta men efter massa funderas så kände jag att jag vill våga, jag vill våga och övervinna mina rädslor. Det är inte lätt och vi har under hösten spelat in vloggar som vi skickat in till Michaela (som är helt fantastisk som ledare för hela projektet) och vi kommer fortsätta ännu en tid och i början av sommarn tror jag det är som ni kommer få ta del av denna serie.

Vi är fem unga kvinnor med olika bakgrunder och livssituation som deltar och jag bara vet detta kommer bli så bra och så viktigt. Norge har gjort en liknande serie och i Sverige håller dom som bäst också på att göra sin egen version.

Jag tror det kommer kännas mer nervöst när det skall visas och allt är klart, just nu förstår jag inte riktigt att mina vloggar skall bli en del av en onlineserie. Sedan känns det också konstigt att inte vara med i själva editeringsprocessen utan bara filma material och sedan får vi se slutresultatet. Men jag är så tacksam att jag vågade och jag hoppas så denna serie kan hjälpa många där ute. Det jag tar upp och delar i mina vloggar är mycket kring mitt val att hoppa av mina sjukskötarstudier, hur det är att vara ung mamma i vårt samhälle, mina år med ätstörningen och annat som tangerar min vardag, mina tankar och mål i livet. Både glädje och tårar, trötthet och peppande ord har jag hunnit filma hittills. Hoppas ni vill följa med på denna resa. Så spännande.

 

Insikter och min tacksamhets rutin

Vilken dag. Kunde inte kännas bättre att veta att i morgon är det fredag. Jag brukar alltid om kvällarna summera dagen och lyfta fram minst tre saker jag är tacksam för och några saker jag vill tänka lite extra på inför morgondagen. Kan va saker vi skall göra, hur jag skall ha bättre tålamod eller egentligen vad som helst. Viktigaste är att samla dagen och gå igenom den lite för att inte grubbla eller gå och sova med känslan av att vara otillräcklig eller bara dålig mamma. Det blir väldigt lätt för mig så annars. Jag sitter som värsta kritikern och kritisera mig själv för allt jag kunde gjort annorlunda eller bättre.

Det finns så många till synes kanske små rutiner som gör så stor skillnad och insikten att dehär är mitt liv, jag måste ta ansvar över hur jag mår och över vart jag vill nå. Ibland vill man ju verkligen bara blunda för det men jag tror verkligen det är viktigt att inse det och på något sätt också känna att det är en gåva i sig. Ingen annan skall få bestämma vilken väg man väljer eller att man faktiskt inte behöver lyssna till rädslan utan istället bara våga. Jag har äntligen fått tillbaka det positiva i den känslan. Som jag nämnde i tidigare inlägg så har hitta tillbaka till en inre styrka som jag på något sätt satt åt sidan de senaste åren. Nu tänker kanske något att vadå? Utåt kan det kanske se ut som inget varit annorlunda men dumildetid, även det en viktig tanke, att inte tro så mycket utan inse att utsidan visar aldrig hela sanningen.

Men just de insikten att nu är det verkligen upp till mig att ta tag i mina egna rutiner, vad som gör att jag mår bra. Det är faktiskt så att mår jag bra så är jag också en så otroligt mycket bättre mamma, partner, vän, företagare och medmänniska. Det är alldeles för lätt att i trötthet lämna bort små saker som får en att må bra, små saker som gör en till den man vill vara. Skall återkomma till lite tankar kring det senare. Ville egentligen bara kika in här ikväll och en liten till sak, jag har bestämt mig att ta mig själv tiden att blogga. Jag ÄLSKAR ju detta. Varför slutade jag? Började räkna tillbaka i tiden och insåg att jag mer eller mindre har bloggat i åtta år. Såklart mer aktivt periodvis och de bloggar jag skrev under första åren var mycket fokus på tillfrisknandet från ätstörningen. Vi får väl se om denna nya kvällsrutin, eller egentligen en gammal rutin som funnits med i perioder av de senaste åtta åren av mitt liv, kan skapa en mer aktiv bloggare i denna tvåbarnsmamma.

Och vet ni? Om 232 dagar blir jag fru Hägert-Backull. Pirrar i hela kroppen av lycka när jag tänker på vårt bröllop.

Att skriva blogginlägg i tankarna

En ekvation som varken går ihop eller stämmer, mitt bloggande. Jag ”skriver” nämligen otaliga inlägg i mins tankar. Ofta när jag kör bil ensam, lyssnar på bra musik och får ide till något. Då ser jag framför mig hur inlägget ser ut med rubrik, bilder och text. Sedan då jag skulle ha möjlighet att öppna datorn och logga in här sent på kvällarna så har inspirationen försvunnit för känns som jag redan skrivit inlägget. Låter kanske helt konstigt men ibland kan jag gå in på min blogg och fundera varför inlägget inte finns publicerat och inser sedan att jag nog inte kommit längre än att ”tanke-skriva” det. Inte lätt detta.

Så nu blir min nya utmaning att försöka skriva mina inlägg på riktigt istället för att vara en tanke-bloggare. Livet just nu innehåller så mycket jag vill skriva om. De senaste dagarna har något i mitt sätt att se på livet ändra eller snarare hittat tillbaka till hur jag var före första året som mamma då vardagen var i princip fri från sömn och har nu senare insett hur mycket spår de satte i mig och hur det fick mig att ändra på så mycket som är jag men där och då nödvändigt för att orka och på något sätt en överlevnadsinstinkt tror jag.

Känner en tacksamhet utan dess like ikväll. Idag har vi fått vara med på Almas första julfest, det kändes stort. Första julfesten som jag fått vara mamman, mamman som sitter i publiken och blir tårögd av att se sin dotter i luciaklänning och ljus i håret. Det var så fint. Plötsligt är jag den mamman men det är jag med stolthet och tacksamhet. Känner också en sådan lugn känsla trots få dagar till julen. Ingen stress alls faktiskt. Flickorna skall få varsin julklapp och den klickade jag hem igår. Sedan får dom lite små saker som nissen hämtar ibland men det kan vara en liten skål med russin, mandariner eller så något lite större som dom verkligen behöver och jag ändå skulle behöva köpa eller fixa. Hur gör ni med julklappar till era barn, nära och kära?