Hur kan ångest kännas?

När det kommer till ångest tycker jag det kan kännas som ett diffust ord som egentligen bara den som upplever det kan veta hur det känns. Hur ångest upplevs för dig och mig kan vara väldigt olika men ändå tycker jag det när några saker som de flesta upplever och beskriver rätt lika.

När min ångest kommer är det som sagt något som triggar igång det. i nio av tio fall vet jag redan vad som triggar igång det och även om jag vet det så kan det vara svårt att vända känslan. För mig är det tröttheten som gör att min motståndskraft bara rasar och jag bara inte orkar svänga på skeppet och styra om i känslorna. Det känns ändå som något stort att jag verkligen vet vad som är mina triggers och vad jag skall göra när det sker och det är just det som jag börjat göra.

Hur känns min ångest då? Det börjar med att hjärtat rusar iväg och det känns som att hjärtat skall hoppa ur bröstkorgen. Sedan kommer känslan av panik och rädsla som börjar trycka över bröstkorgen och som som vill snärja in mitt hjärta och bara pressa samman hela min existens. Det återgår till att hjärtat fortsätter rusa och jag börjar svettas, oron bara växer och jag upprepar det som triggade ångesten för mig själv och så blir spiralen bara större för varje gång. Till slut känns det som att jag skall gå i bitar och min rädsla för att dö vill äta upp mig. Det är egentligen inte rädslan att dö som är störst utan rädslan att slitas ifrån livet och min familj (det här känns otroligt svårt att våga skriva men jag vill vara ärligt med er). Det är just den rädslan som golvade mig då jag blev mamma och allt som aldrig fick komma ut under min tillfriskning från ätstörningen. Rädslan jag aldrig kände när den verkligen var relevant, den dyker upp nu och nu när jag förstått värdet i livet är rädslan total då den väl får blåsas upp likt en ballong. På något sätt känns det skämmigt att skriva detta men än en gång vet jag att det finns många där ute som upplever liknande eller kanske helt samma.

Ångest är så svårt att sätta ord på men lite så yttrar sig min ångest. Det jag gjort nu en tid och verkligen jobbar aktivt med nu är att direkt jag känner att nu börjar hjärtat slå och något triggar igång ångesten. Då slänger jag in en ”ankar tanke” eller vad man skall kalla det på svenska, en tanke och känsla som gör mig exalterad. Jag skall ta och göra ett inlägg med de böcker, de poddar och de YouTube jag lärt mig detta från. Det är egentligen en blandning från två olika metoder och detta tror jag passar mig otroligt bra för känner redan sådan skillnad.

Tanken är att när ångesten slår till med hjärtklappningar och samma kroppsliga känslor som när man är exalterad så skall man hoppa in i en tanke var man är exalterad och lycklig. Det betyder att känslan i kroppen är egentligen den samma men man kopplar om känslorna kring hur det känns i kroppen. Det blir ju annars så att direkt jag blir stressad, pulsen höjs eller hjärtat klappar så reagerar mina känslor med att det är ångest på gång och et är detta jag vill koppla om. I början måste man aktivt byta tanke men efter en tid börjar det gå mer av sig själv tycker jag. Det betyder också att man accepterar känslan i kroppen och inte försöker motarbeta den. Det är viktigt tror jag. Att bara försöka motarbeta den med t.ex. positiva tankar har jag upplevt att i stunden kan hjälpa men känslorna finns ännu kvar där under. Att acceptera känslan, koppla om och lära kroppen att det inte är något farligt och istället för att dyka in i en ångestbubbla hamnar man i en exalterad och positiv känsla.

Låter detta helt råddigt eller förstår ni alls hur jag menar? Nu är detta mina egna funderingar och jag har plockat ihop det jag upplevt fungerar bäst från olika kloka människor som är insatta i just ångest och känslor. Har ni några tips och vad har hjälpt er?

 

 

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om