Insikter och min tacksamhets rutin

Vilken dag. Kunde inte kännas bättre att veta att i morgon är det fredag. Jag brukar alltid om kvällarna summera dagen och lyfta fram minst tre saker jag är tacksam för och några saker jag vill tänka lite extra på inför morgondagen. Kan va saker vi skall göra, hur jag skall ha bättre tålamod eller egentligen vad som helst. Viktigaste är att samla dagen och gå igenom den lite för att inte grubbla eller gå och sova med känslan av att vara otillräcklig eller bara dålig mamma. Det blir väldigt lätt för mig så annars. Jag sitter som värsta kritikern och kritisera mig själv för allt jag kunde gjort annorlunda eller bättre.

Det finns så många till synes kanske små rutiner som gör så stor skillnad och insikten att dehär är mitt liv, jag måste ta ansvar över hur jag mår och över vart jag vill nå. Ibland vill man ju verkligen bara blunda för det men jag tror verkligen det är viktigt att inse det och på något sätt också känna att det är en gåva i sig. Ingen annan skall få bestämma vilken väg man väljer eller att man faktiskt inte behöver lyssna till rädslan utan istället bara våga. Jag har äntligen fått tillbaka det positiva i den känslan. Som jag nämnde i tidigare inlägg så har hitta tillbaka till en inre styrka som jag på något sätt satt åt sidan de senaste åren. Nu tänker kanske något att vadå? Utåt kan det kanske se ut som inget varit annorlunda men dumildetid, även det en viktig tanke, att inte tro så mycket utan inse att utsidan visar aldrig hela sanningen.

Men just de insikten att nu är det verkligen upp till mig att ta tag i mina egna rutiner, vad som gör att jag mår bra. Det är faktiskt så att mår jag bra så är jag också en så otroligt mycket bättre mamma, partner, vän, företagare och medmänniska. Det är alldeles för lätt att i trötthet lämna bort små saker som får en att må bra, små saker som gör en till den man vill vara. Skall återkomma till lite tankar kring det senare. Ville egentligen bara kika in här ikväll och en liten till sak, jag har bestämt mig att ta mig själv tiden att blogga. Jag ÄLSKAR ju detta. Varför slutade jag? Började räkna tillbaka i tiden och insåg att jag mer eller mindre har bloggat i åtta år. Såklart mer aktivt periodvis och de bloggar jag skrev under första åren var mycket fokus på tillfrisknandet från ätstörningen. Vi får väl se om denna nya kvällsrutin, eller egentligen en gammal rutin som funnits med i perioder av de senaste åtta åren av mitt liv, kan skapa en mer aktiv bloggare i denna tvåbarnsmamma.

Och vet ni? Om 232 dagar blir jag fru Hägert-Backull. Pirrar i hela kroppen av lycka när jag tänker på vårt bröllop.

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om